Aftonbladet – 27 augusti 1836, sida 2

Uti Dagligt Allehanda för sistlidne gårdag läses under rubriken Frågor och svar följande: Fr. MHvilket är rätta vägen att aldrig få orätt 1 disputer? ?Sv. Jo! Först förtyder man sina motståndares ord och mening; diktar satser på dem, som de aldrig yrkat; vederlägger sedan dessa vidt och bredt; tar ytterligare och vänder upp och ned på det Svar af Motståndaren, hvarigenom denne vill återföra frågan tll dess första enkelhet och derifrån skilja allt obehörigt: och då man slutligen äfven misslyckas i detta försök, blir bragt i de yttersta retranchementerna, och nödgas upptaga sjelfva tvistefrågan, då påstår man att motståndaren förändrat sina postulater och att det, till följd deraf, kommer att någo: klarna i saken. På detta sätt går man med en sjelfkär triumf ur striden, oaktadt man lernat fullkomligt outredt hvad tvisten egentligen angick. : Fr. Hvem disputerar på detta sätt? Sv. AL tonbladet. Detta upplyser oss om att vi lära helt och hållet misstagit oss i polemiken med Dagl. Allehanda angående de Norska sakerna: att Dagsigt Allehanda aldrig beskyllt Norrmännen för barnslighet, småaktighet och pösande högfärd, m. m. för framställningen angående flaggan och de öfriga föreningssymbolerne; att Dagligt Allehaada aldrig rubricerat detta såsom otacksamhet emot Sverge, eller förklarat Norrmännens nuvarande statsskick såsom en skänk af Svenskarna och deras konung m. m. och att vi således lära läst Allehanda bakfram, då vi der tyckt oss finna allt detta. Efier denna förklaring anse vi o3s böra gifva en annan, och den är, att det långt mera fägnar oss få höra att vi haft orätt i vår uppfattning af Allehandas artiklar, och att hela den strid som nu föregått om Norska sakerna, härrört af missförstånd om D. A:s mening, än att få behålla sista ordet eller gå med något slags triumf utur len polemik, tull hvilken vi med ledsnad trodde oss finna, att D. A. gaf skälig anledning. Vi i hafva också derföre skyndat att aftrycka den! vigliga upplysningen, till deras underrättelse, I som eljest måhända vid inhemtandet af Allehandas artiklar kunde rika få ögonen lika förvända som vi, och läsa allt det, som Allchan-! da nu förklarat oss icke derstädes finnes. I bj ETT ALLVARLIGT ORD I DE NORSKA SAKERNA.? Andra Artikeln. (Forst. från Nr 30.) Man vädjar: i hvarje ögonblick till sår mnaverk mot Norrmännens anspråk, småaktighet, kitslighet m. m.; men man tyckes icke vilja tillåta deras nationalkänsta att spela någon roll. Hos oss skall den vara loflig och nyttig; hos dem är hon ett brott. Jag har i det föregående framställt ett par fall, deri dem Norska mnationalkänslan tyckes hafva blifvit förbisedd, och ganska många flera finnas. Norges materiella fördelar hafva blifvit väl vårdade; och enskilde Norrmän hafva afven blifvit med aktning behandlade, ja smekade; men månne icke Norska nationen, Norska riket någongång blifvit eftersalt, dess känsla motarbetad, under det den enskildes hyllades? Många Norrmän hafva t. ex. blifvit dekorerade med ordnar, men aldrig såsom JVorrmän, aldrig med ce JVorsk orden. Genom sitt dekorerande har Norrmannen således blifvit dragen in i förhållanden och förpligtelser till en främmande institution. Att nationen med sneda ögon sett delta, måste hvarje lugnt tänkande menniska erkänna; ja vill man tala u priktigt, skall ran nödgas tillstå, att alldeles samma känslor skulle hafva beherskat oss vid enahanda förhållande. Det är förlåtligt, om Norrmannen deruti ser ett sträfvande till amalgamatiop. Advar och en, som icke ser genom den tarklösa fördomens eller den af ett ihärdigt motstånd sårade barnsliga bögfärdens synglas, måste — ovilko:ligt måste — erkänna, att han skulje hyst samma känslor som Norrmännen, om han varit i samma ställning som de, Alla skrytionalkänsla och vill uppresa den såsom ett ia, att de äro liberala — dock, bevars, icke af den falska MWberslismen, hvarmed menas den liberalism, som vill handla liberalt — men få äro de, som hafva mod att, då det gäller, försaka egen fåfänga eller fördomar, och sitta sig i en annans ställning och bedöma hans 2ar lar ernh han dlnson LÄ da ——K ..— — Er mr RA KK 0 KA I KL 0