Aftonbladet – 26 augusti 1836, sida 2

Lifgarde till häst, hvilket med följande vittnen kan styrkas: Traktören Herr Schalin och Sergeanten Gegerfeldt, med flere, alltså få vi ödmjukast anhålla det Kongl. OfverståthållareEmbetet för Polisärender täcktes kalla Ryttmästaren von Wright och honom till laga ansvar ställa, för det han öfverfallit, hotat och förföljt oss på öppen gata, samt alt nämnde vittnen måtte blifva afhörde, samt öppen talan i målet och ersättning för rättegångskostnaden och all tidspillan. Stockholm den 9 Juli 1886. C. A. Bergström, skomakaregesäll, bor i huset N:o 13 vid Baggensgatan. M. C. Lindberg, skomakaregesäll, bor i N:o 31 vid Göthgatan. I anledning häraf hade Ryttmästaren vid Kongl. Maj:ts Lifgarde till bäst, Herr Kammarherren von Wright blifvit genom Gevaldigern Gustaf Fredrik Winter och Urpsyningsmannen Per Lundell till denna dag kallad. Wid upprop af målet inställde sig skomakaregesällerna Bergström och Lindberg personligen samt för Kammarherren von fVright Auditören Robert Theophroa Cederschjöld, såsom befullmäktigadt Ombud, hvarefter och sedan. ofvanintagae skrift blifvit nppläst, Bergstedt och Lindberg på gifven anledning tillkäsnagåfvo, att Herr Kammarherren von Wright vid ifrågavarande tillfälle ridit förbi dem, men hastigt vändt om; och då Bergstom och Lindberg, hvilka af honom utan någon anledning eftersattes, togo till flykten, dem förföljt, till hälften dragit sabeln och hotat med arrestering. Auditören Cederschjöld, som anmälte, att Hr Kammarherren von Wright vore af tjenstgöring hindrad att personligen sig inställa, anförde att en af klaganderne, då Herr Kammarherren ridit förbi dem, stött till hästen så att den deraf blifvit skrämd, och att Herr Kammarherren af sådan anledning vändt om och ridit efter Bergström och Lindberg samt yttrat att om de ej afhöllo sig från sådant okynne, skulle han låta arrestera dem; hvarjemte Auditören Cederschjöld förklarade, att Bergströms och Lindbergs uppgift, att Herr Kammarherren skulle dragit sabeln, skulle vara aldeles ogrundad; anhållande Auditören att serskildt till hvardera klaganderna få framställa följande tvenne frågor: 1:o Om icke Bergström och Lindberg sjelfve gifvit anledning dertill, att Herr Kammarherren Wright ridit efter dem? 2:o Om Herr Kammarherren dem slagit eller oqvädat? Sedan Lindberg på tillsägelse till förmaket afträdt, förklarade Bergström, 1 anledning af berörde frågor, att hvarken han eller Lindberg blifvit slagne gf Herr Kammarherren, men förnekade att de på något sätt till Herr KamrmsarHerrens åtalade förfarande gifvit anledning. Lindberg, som nu förekallades, afgaf först å nämnde frågor enahanda svar som Bergström , men sedan så väl han som Bergströra blifvit föreställde om det osannolika i deras uppgift, att Herr Kammarherren utan ringaste anledning skulle ridit efter och hotat dem, så medgaf Lindberg, det han, under det Herr Kammarherren ridit förbi, pekat åt en förbigående af honom känd person, hvars namn dock icke uppgafs, och att Herr Kammarherrens häst förmodligen deraf blifvit skramd. Då Bergströms och Lindbergs uppgift, -att Herr Kammarherren von Wright ridit etter och hotat dem med arrest, af Herr Kammarherrens Ombud blifvit medgifven, så tog OfverståtbållareEmbetet målet i öfvervägande och Resolverade : Då Skomakaregesällerne Bergström och Lindberg inför ÖfverståthållareEmbetet vidgått, att Herr Kammarherren von Wright icke, på sätt deras ingifna skrift innehåller, dem öfverfallit och Herr Kammarherren von Wrights Ombud i öfrigt medgifvit Bergströms och Lindbergs angifvelse, att Herr Kammarherren den 7 i denna månad ndit efter och hotat att arrestera Bergström och Lindberg, anser ÖfverståthållareEmbetet de uppgifne vittnens hörande icke vara af nöden, utan företager målet till bufvudsaklig pröfning; dervid ÖfverståtbållareEimbetet, enär Bergströms och Lindbergs angifvelse, såsom den inför OfverståthållareEmbetet vid ransakningen blifvit framställd , icke innefattar att Herr Kammarherren von Wright med ord eller gerning dem förolämpat, utan endast att Bergström och Lindberg blifvit af Herr Kammarherren hotade, hvartill Lindberg enligt eget medgifvande synes sjelf gifvit anledning, pröfvar