Aftonbladet – 25 augusti 1836, sida 2

post innehålla, tyckes ett förtrol:gt umgänge ega rum emellan vår utrikes Statsminister H. E. Ar Grefve af Wetterstedt, under dess vistelse i London, och åtskilliga de förnämsta af Torry-Lorderna. Lördagen den 13 i denna månad har H. Exellens i Farrances Hotell fått emottaga besök af sjelfva hertigen af Wellington, äfvensom Markisen af Hertford. Vi hoppas, att nästa post bringar oss underrättelse, att dena hedervärde ledamoten för Thamworth Sir Robert Peel, Ofverhusets belesprit Lord Lyadhurst, och den vördige Biskopen af Exeter, Dr Philpotts, som jemte Waterloo-hjelter utgöra Öfverhusets stödjestafvar, jemväl gjort ledaren af Sverges utrikes politik sin uppvaktning. — Deremot gifver icke Court Circular någon anledning dertill, att:den Engelske utrikes ministern besökt den Svenske. Det förefaller väl litet främmande och besynnerligt att se en af våra ministrar på detta satt företrädesvis umgås med ministerens motståndare i det land, han besöker; men denna besynmnerlighet bortfaller , då man erinrar sig, hvad Svenska Minerva också vid ett föregående tillfälle låtit förstå, att GrefGrefve Wetterstedts resa icke skall haft något slags statsaffärer till föremål, utan skett helt och hållet i egenskap af privat person och för att sköta sin helsa. Hade förhållandet varit motsatt och resan skett för statens räkning eller i något offentligt värf, så är det väl solklart, att en så fin diplomat, som H. E. Grefve Wetterstedt, fastän till sina grundsatser och sympatier tillgifven torries och deras system, samt icke någon vän af de radikala, likväl för tillfället underlåtit att lägga dessa sympatier i dagen och heldre sökt ministerens, d. v. s. Lorderne Melbournes och Palmerstons, än Wellingtons ech Hertfords umgänge. Emellertid har man nu icke svårt att gissa ursprunget till det utdrag af ett bref från London af den I Augusti, som nyligen varit infördt i Statstidningen, och hvari talas om den moraliska kraft, peerskapet i England bibehållit, samt att detsamma, långt ifrån att vara i aftagande, såsom några tidningsskrifvare skulle vilja förmå allmänheten att tro, kanhända är starkare, ån det någonsin vaTrit, och att det, med klokhet och betänksamhet, skulle bibehålla sig längre än någon annan Europeisk institution. Denna spådom är verkligen vågad; och det vill nästan synas, sora hade brefskrifvaren blifvit så tjust af den prakt, rikedom och lyx, de Engelske lorderne utbreda omkring sig, och hvilken otvifvelakItigt är mera bländande för åskådarne genomIdet utseende af gedigenhet och äkthet hvari den långt öfvergår allt, hvad andra länder I kunnat uppvisa, att han tagit detta för moraIlisk kraft, hvarmed andra tycka att den EnI gelska aristokratien aldrig varit mindre utruIstad än för närvarande. Skada blott, att erfarenheten så ofta gifvit dementi åt några djupa statsmäns blickar i framtiden. Hvilken resande i Farrances hotell eller brefskrifvare i Statstidningen skulle väl år 1829 haiva anat, att ett sådant oväder är 1830 skulle utbrista öfver det Fransyska peerskapets hufvud, som genom vissa handlingar under restaurationen likväl visade sig hafva långt mera moralisk kraft, än det engelska på de sednare åren företett, så vida icke dermed skall menas ett ihärdigt och envist motstånd emot alla sådana beslut af den representativa kammaren, som gå ut på reformer i folkets verkliga interessen. Ofvanstående notiser från London erinra oss om en skrifvelse, som vi med förra posten erhöllo från en nu i London vistande landsman, och hvari förekommer en reflexion, som icke illa passar såsom pendant till underrättelsen om de förnäma besöken i Farrences hotel. Ingen ting, säger denne korrespondent, af allt, hvad man i London erfar, förekommer för en svensk hesynnerligare, än att det här för ögonblicket hör till goda tonen och snart sagt till hvad man kaller respectability, att tala illa om ministrarna och deremet upphöja och berömma oppositionen. — Detta är ej blott förhållandet bland den egentliga aristokratien, utan äfven bland en delaf den rika medelklassen, hvilken genom giftermål är beslägtad med densamma och som närmast motsvaras af hvad vi hos oss kunde kalla skeppsbroadeln. När man känner, hvilket språk i4 jetta--afseende är rådande i embetsmanpfacirklsrnari