Aftonbladet – 24 augusti 1836, sida 3

Article Image
Oo Seg högre än de andre. De betydligaste. blend förläggarne i London fpläga årligen låta trycka en förteckving öfver deras bokförråd, med uppgift af exemplarens antal och priset på hvarje serskildt verk, hvilken förteckning utdelas till bokhandlarne derstädes , med tillkännagifvande derjemte hvarest och på hvilka dagar auktion kommer att hållas öfver de således till afsalu bestämda verk. En sådan auktion skiljer sig redan derigenom från en vanlig bokauktion, att blott de personer hafva tillträde dertill, som förläggaren skickat katalog öfver böckerne ; dock äro de i ännu flera omständigheter olika med andra auktioner. Det beror väl på förläggaren till hvilka bland Londons bokhandlare han vill skicka sin katslog; emedlertid är han dock förpligtad, att inskränka sig endast till de Londonske , och i fall han skulle vilja inbjuda en vän, som antingen alldeles icke hörer till skrået, eller åtminstone icke till det Londonska, så skulle skråbröderna protestera, visserligen icke mot en sådan främlings närvaro , men väl mot hans anbud. De till salu angifna verken äro icke på stället, blott ett eller ennat exemplar deraf, för att kunna förevisas de närvarande; aflefvereringen sker först några dagar. efter auktionen. Vidare beror det såväl på köparen , huruvida ett verk kommer att på en gång gå under klubban eller att delas i flera uppbud, som äfven på förläggaren, om han vill låta det uppbjudna verket gå bort för sista anbudet eller ej. Ytterhgare är auktionen förbunden med statulmessiga , bestämda betalningsvilkor , hvilka säljaren väl kan förändra till fördel, men ingalunda till mehm för köparne. Den som köper för en summa understigande 5 L , betalar genast; den som köper för mera än 5, men icke öfver 10 L., betalar hälften straxt och resten inom en månad. Allt i förhållande till köpsummans storlek tilltager tiden för krediten; och om det å ena sidan är sannt, att betalningsvilkoren aro ytterst liberala , så kan det å andra sidan icke heller nekas, att många bokhandlare, just genom den långa krediten , lockas till köp, som öfverstiga deras pekuniera krafter, och når betalningsterminen inträffar, icke sällan medföra deras ruin, och derigenom stora förluster för deras kreditorer. Annu en, icke obetydlig, skillnad mellan dessa och andra slags bokauktioner består deri, att vid de vanliga får man ingentipg annat till lifs än damm, vid en Trade-sale i London deremot en hel hop välsmakande saker. Att få en katalog sig tillsänd, vill nemligen säga detsamma som invitation till ett lysande gästabud, och redan häraf inser man, att i fall någou infunne sig, som ej hörde till skrået, stulle en sådan person exponera sig for att genast blifva upptäckt. Enhvar finner lätt det politiska och förförande i en sådan gastronomisk manöver. På bestämdt klockslag uppstiger röken af första rätten, som är fisk och sköldpaddsoppa, och gästerne taga plats vid bordet. Högsätet intager värden, och om ej en auktionsropare satt vid hans högra sida, skulle all hänsyftning felas på samlingens egentliga föremål. Detta visar sig först sedan duken bhfvit afiagen, deserten fram buren, nya flaskor och glas framsaita, och den enda toasten: Konungen, drucken under tredubbla hurrarop. Nu lemnas åt upproparen ett exemplar af verket N:o 1 på katalogen. TI ett, med några auktions-qvickheter utstofferadt, kort tal tillkännagifver han auktionens början , och allt eftersom böckerne antingen äro begärliga eller köparne stämda, stiger eller faller enthusiasmen. Ibland händer att böcker uppbjudas till salu, på hvilka författaren måhända ännu arbetar, af hvilka karske ännu ej en enda rad är tryckt, och af hvilkas hela innehåll förläggaren sjelf, måhända, icke känner mera än titeln. Detta är emellertid blott undantag, hvarvid icke bokens värde utan författarens namn bestämmer köplusten ; och det är ett factum att vid en Trade-sale såldes en gång, på 5 minuter, en hel upplaga, beräknad till 10,000 exemplar af en Walter Scotts roman i tre delar, hvarpå författaren, i den stund auktionen hölls, ej skrifvit en enda stafvelse mer, än sjelfva titeln, kvilken han uppgivit för förläggaren. I allmänhet kan man med temlig visshet sluta till en boks öde, efter afsättningen vid en sådan skråauktion; ty bokhandlarne förstå ganska väl, att sondera den läsande publikens smak och behof, likgodt om behofvet är verkligt, och smaken god eller ej. Det vanliga sättet art om till vässa vid en sådan auktion är.

24 augusti 1836, sida 3

Thumbnail