och sonhnstru säkerligen ej skulle upphöra med lyckats dem. Hans Nilsson ej åtlydt denna varning, för hvilmed händerna liksom taga för sig. Då mördaren nu ansåg den fallne utzn hopp att kunna vederfås, hade han med samma mordinstrument tillfogat honom flera slag, dels i hufvudet och dels på bröstet, tills ingen gnista af lit mera förspordes, hvarpå han med tömmarne begifvit sig på återvägen till Håby för att afgifva rapport om fullgörandet af sitt bedröfliga uppprag; men pressjernet hade han på ätervägen kastat ifrån sig. Nu erinrade han sig likväl det han glömt, att ur den mördades ficka medtaga nycklarne till dess kammare och pulpet, hvarom han äfven af dess sonhustru erhållit tillsägelse: han icåste derföre vända åter till den lönmördades lik, för att fullgöra äfven denna del af sin kommission. Återkommen till Håby hade han, efter aftal, stuckit armen in genom en utslagen fönsierruta till det rum, hvarest Mathias Hansson och dess hustru samt piga och dräng redan gått till hvila, samt varsamt knackat på bordet, för att ej väcka pigan, som ej egde någon vetskap om merdot, då Catharina Lars dotter stigit upp och genom rutan moitagit tömmarne och nycklarne, sarat derpålemnat Honom 32 sk. rgs i afräkning på 20 Rdr samma mynt, som voro de blodspenzingar han som belöning för brottet skulle erhålla, men af hvilka han vid häktandet ännu ej bekommit mer än 7 Rdr 24 sk. och det förut! omnämnda musikaliska instrument, som i Tingsrättens protokoll naivt nog benämndes speldosa. Mathias Hansson eeh dess hustru, hvilka väl ej voro häktade, men allt sedan den mördades döda kropp återfanns, Tisdagen i förra veckan, varit hemma i sitt hus bevakade, Lonfronterades först hvar och em för sig oeh sedan ge-! mensamt med mördseren; men kunde ej förmås till den ringaste bekännelse af delaktighet i brottet, utan förklarade de alla Christian Johanssons uppgifier rörande dem, för falska och! osanna. — Dock beträddes de i så måtto med tvetalan, att de, på Domhafvaundens tillfrågan erkände riktigheten af tvenne, för dem besvärande vittnens utsago. Innan mordet nu på förenämnde sätt lyckats, skall, likaledes efter mördarens frivilliga upgift, Mathias Hansson och dess bustru för omkring en månad sedan hafva öfvertalt honom att begilva sig i väg, för att möta den nu af honom mördade Hans Nilsson, som hemväntades, och traktera honom med bränvin, som han medförde i en flaska, med hvilket han likväl af Catharina Larsdotter erhållit uppdrag att först till-blanda, af henne meddelad, pulveriserad arsenik, och skulle ett, med en stark dosis af detta gift försatt, gorå bjudas som bräuvinsbröd. Christ. Johansson begaf sig äfven åstad och anträffade Hans Nilsson; men i stället att bjuda honom den tillämnade välfägnaden, upptäckte han för honom mordplanen och varnade honom, att han skuile taga sig 1illvara och flytta ifrån sitt dåvarande hemvist, emedan hans dervarande son sina stämplingar mot hans lif, förr än detsamma Besynnerligt förefaller det visserligen, att ken han tackat Christian Johansson; i synnerhet, som genom afhörda vittnen bhfvit styrkt, att han den 7 Juni om aftonen, och således omkring en månad tidigare, tillika med 2:ne husets pigor varit nära att tillsätta lifvet efter förtärandet af till aftonmåltid förtärd våtling, hvilken han, så snart han kände sig illamående, misstänkte vara förgiftad, och såsom motgift fortärt söt mjölk, hvilket medel troligen räddade både honom och de öfriga från döden. Såsom bevis att vällingen verkligen varit med arsenik förgiftad, blef äfven vid ransaknidgen styrkt, att en hund, hvilken bjöds af samma rätt, men deraf endast läppjade obetydligt, anfölls af kräkningar och konvulsioner. Af de, såsom upphofsmän till mordet missltänkte och af mördaren derföre angifne, är lImannen 28 år gammal, af ett vaulotiadt och obehagligt yttre; hustrun deremot endast 22 år; att döma efter den delaktighet, hon tycks hafva haft i sin svärfaders mord, i ondska och förhärdelse jemgod med, om ej öfverträffande sin man; men till sitt yttre en rak motsats mot henom, af ett hyggligt, nara skönt ut.eende, så att det förefaller besynnerligt, att så mycken elakhet kan bo i ett qvinmohjerta, utan att något Cains märke stämplat själens spegel:sansigtet. (Uddevalla Veckobl.) —-,se—ÄÅr rr ——— — --—— 7—A—!