Under det frågan ännu förevar på socknestämmorna om församlingarnes åtagande af en gemensam garanti för kronoutskyldernas betalning, meddelade vi ett och annat yttrande till dessa stämmors protokoll. Flera sådana hafva blifvit redaktionen tillsända, men hvilka synas öfverflödiga att nu införa, då sjelfva saken är afgjord. Ett af dessa, afgifvet till sockenstämman i Ohrs församling af en fullmäktig för Skalleneds socken, A. Eriksson, innehåller likväl, utom det egentliga ämnet, en upplysning om ett annat, som dermed eger gemenskap, nemligen den på sista riksdagen så mycket öfverklagade tröghetea hos de skattskyldige att betala vid första uppbördsstämman, hvarför böter å dem äskadas för denna försummelse. Om orsakerna härtill förekommer i närvarande yttrande en framställning, som icke är utan intresse, hvarför vi derur meddeza följande ställe: Det är visst, att regel icke gifves utan undaniag, och kan det väl finnas några få, hos hvilka tredska och liknöjdhet vålla uteblifvandet vid uppbördsstämmorna; men det är ock säkert att dessa icke utgöra 10:delen af dem som på stämmorna icke betala. Det är en mycket orätt grund tagen för bevisningen, att restantierna varit större sednare åren sedan stämmoböterna upphörde, att detta icke varit verken af böternas uteblifvande, helst dessa. böter, åtminstone på vår ort, aldrig uttogos, så att allmogen icke kände att någon sådan lag förefunnes, utan fastmera af den allmänna förmågans aftazande och serdeles af understödet till de fattiga missväxtåren 1826 och 1830, hvilka omständigheter äfven äro det som orsakat kronobetjeningen å sednare åren Vidsträcktare göromål, som så mycket öfverklagas. Det lärer ingen uppbördsman, som vill sanningen följa, kunna förneka, att undsättningsanstal