Aftonbladet – 23 augusti 1836, sida 1

Article Image
UTRIKES. Spanien. Ibland märkvärdiga tilldragelser, som iimat under de få dagar, Spamens tredje revolution varat, är Aragoniens sjelfständighets-förklaring. Den innefattas i en adress till Urottningen regentinnan, daterad Saragossa den 1 Augusti, och undeiskrifyen al 45 bland stadens anseddaste embetsmän. Den lyder som jöljer : ?Sennora! Det ges i nationernas historia, betydelsefulla ögonblick, då fo!ken förlora det f.rtroende, som de äro skyldiga sina styrelser, då de rädde skrämas, de modigaste sakna sm kraft, och många personer af de aktningsvärdaste tänkesätt ängsligt kasta sin blick in i framtiden, hvilken ännu står höljd i mörker. Sådan är Spaniens ställning sedan medlet af Maj månad detta år. Af erkänsla för de välgerningar, hvarför Nationen har Eders Majestät att tacka, och af aktmog för Edra dygderi och Edra tänkesätt, vilja vi icke bedröfva Ert hjerta genom skildringen af de olyckor, som karakterisera detta tillstånd. Hela nationen känner de omständigheter, som till magten förhjelpt de ministrar, hvilka nu i half-tredje månad haft i sina händer regeringens tyglar. Den känsla at ogillande, som vid detta tillfälle vaknade, var omisskännelig, och det frimodiga uttrycket deraf, som valkammaren nedlade vid Er throns fot, nästan echälligt. Cortes uplösning blef en ny handling af våld och hämndlystnad, och förökade den redan väckta förbittringen. Den proklamation, som Eders Maj:t utfärdade vid sammaunkallande af de nya Cortes, hvilka skulle revidera grundlagen, lugnade sinnena för ögonblicket och återväckte det slocknade hoppet. Ingen ting var lättare, än att förlänga denna illusion; men den kort derpå: följande handlingen af stränghet och godtycke, embetsmåns afsättning, stämplad af personlig bämndelust, förskingrade den snart, och framställde Eders Maj:ts ministrar, icke som embetsmän med kraft och beslutsamhet, utan som retliga, passionerade menniskor, hvilka läto sin fiendskap och hämndgirighet utan hejd beherrska sig. Vi vilja icke ingå i en skildring af alla dessa förhållanden ; hvilken Spanior :känner dem icke? Påmintes vi icke med smärta och bekymmer derom, genom oroande rykten, och genom de ynnestbevis, bvarmed man i synnerhet utmärkte dem, hvilka gjorde sig kända som fiender till våra lagar och frihetens system? För hvem kunde det bli förborgadt, att Eders Maj:ts regering förvaltas af män, hvilka, för att undvika ett värre uttryck, icke hafva något anspråk på det allmänna förtroendet. Till en så beklagansvärd ställning kommo dessutom olyckor under kriget, utfall af insurgenterne (Carlisterne), tillväxt i deras magt, våra truppers meodlöshet, deras glesnade leder, och en dittills oerhörd fräckhet hos våra fiender . . . Det är omöjligt, att folket än längre skulle förtro sina intressen åt dem, hvilka tyckas ba beslutit, att försänka det i en fruktansvärd ovisshet. Adressen skildrar nu huru staden Saragossa, intagen af ofvananförda tänkesätt, länge sökt undvika det yttersta, nemligen en söndring från det öfriga Spanien; men huru detta, i trots: af autoriteternas yttersta bemödanden, ej varit möjligt, och huru dessa slutligen nödgats gifva efter för den allmänna folkviljan. Derefter beter det vidare: Denna provins, Sennora, har således, då Cortes ingenting afgjort om grundlagen, förklarat sig oberoende af Eders Maj:ts nuvarande regering, och skall under egiden af 1812 års konstitution, Sfvertygad om den rättvisa som lifvar henne, framhärda vid beslutet, att sjelf vårda sina angelägenheter, och undandraga dem de händer, hvilka i närvarande krisis äro urstånd att föra regeringens tyglar. — Till slut heter det: Undertecknade sluta, Sennora, med de varmaste önskningar för Eders Maj:ts väl, hvilken de alltid skola erkänna som sin drottning, en drottning värd tacksamhet, kärlek och den djupaste vördnad. I sammanhang med denna förklaring hafva Saragossas autoriteter aflåtit en uppmaning till alla öfriga Spaniorer att följa deras exempel. Ett rykte säger, att Hr Isturiz, efter ett samtal med Drottningen, nedlagt sin befattning ech kort deref:er fallit ett offer för folkets raseri. Man vill likväl hoppas, att åtminstone sednare delen af tyktet måue vara ogiundad. Ifrån krigstheatern afhöras åtskilliga nyheter,

23 augusti 1836, sida 1

Thumbnail