Aftonbladet – 22 augusti 1836, sida 2

sattningen varit, dels om den blifvit tagen i beräkning eller kaptenen varit okunnig om dess tillvaro, finnes uppgifvet. Man får ej veta, huruvida pejling skett om aftonen och natten, hvilket djup då blifvit antecknadt, huruvida detta öfverensstämt med det anteckuade djupet på det stalle af kortet, som räkningen angaf m. m. icke ens hvad vinden var och huru nära land strandningen skedde, annat an det obestämda uttrycket att det var if2 mil sydvest om Limfjorden. En underrättelse om allt detta eller något deraf, i synnerhet det som hade kunnat utvisa att nödiga försigtrghetsmått ej blifvit försummade, hade utan tvifyvel va rit önsklig. Det är emellertid glädjande att i brist af allt detta åtminstone erfara den tillfredsställelse Hr Prem.-Lojtnanten sjelf eger och åberopar, att ej bristakde uppmärksamhet varit vållande till olyckan. Detta gifver anledning till den förmodan att det i Götheborg gängse ryktet, som både i bref och i en tidning omtalas, torde vara ogrundadt; nemligen att en passagerare aftonen förut kl. 10 hade gjort Hr Enemark uppmärksam på att sjön bröt och att vattnet hatt firg såsom på uppgående grund, men att Prem.-Löjtnanten bedt denne icke befatta sig med den saken, ock icke heller ändrat kursen. Det vorej serdeles lyckligt, om en närmare utredning af saken kommer att lemna samma vittnesbörd, som Premier-Loöjtnantens eget samvete, och om en förut väl ansedd ock i utländsk tjenst dekorerad officers existens såiunda kunde räddas. Uti Götheborg har, såsom vi nämnde, förhållandet bedömts ganska omildt. Se här huru tidningen Göthen yttrar sig om saken: Tilldragelsen är oerhörd, och vi tro svårligen att den mest oerfarne båtskeppare så kunnat misaga sig, som kapten Enemark , då man vet att vädret i tillfället var vackert och fartyget gick med stark fart och för fulla segel. — Svenska marinen får svårt att aftvå sig denna fläck, — det misslyckade försöket att öfversegla Juuand.