Aftonbladet – 20 augusti 1836, sida 2

lock hade Wollilsen icke i nagon mätto 1 öfrigt örnärmat Bergnehr, utan likasom den öfriga besättningen forhållit sig stilla och ordentligt; att fartyget ifrån Härhamra blifvit fördt till Dalarö tullkammare, hvarest detsamma öfverlemnats till dervarande Tullinspektoren Bruce; tilläggande Bergncehr, att Wolftsen efter beslagets, verkstallande uppgifvit att han förut gjort åtskilliga lyckliga resor hit till kusten och ankrat på åtskilliga platser, samt att honom obekante personer då alltid varit honom till mötes och emottagit den medförda lasten, hvarjemte Marius uppgifvit att han efter ankringen vid Nåt. teroön varit i land. . Skepparen Marius, häröfver hörd, förklarade att han, som varit distmerad till Helsingfors, men af storm och strömsättning under Pingstdagarne blifvit förd åt svenska kusten, hvarest Marius velat taga landkänning för att segla till Dagö och derifräån vidare till distinatronsorten , i ändamål att söka ved och friskt vatten, hvaraf han varit i stort behof, på omkring en kabellängds afstånd från landet den 25te Maj på e. m. efter att sedan förmiddagen föregående dagen hafva kryssat af och an omkring Nåtterön, ankrat utanför samma ö, der Marius tillförene icke varit, och i besagde afsigt först ensam och en gång sedermera jemte Jörgensen varit i land, hvilket han af okunnighet izke ansett förbjudet och på faran hvarför han icke heller af fadren blifvit gjord uppmärksam, dock hade Marius icke vid någotdera tillfället talat vid någon främmande menniska på Nåtterön; att under den tid Marius sålunda legat för ankar hade förbemälte lotsar framkommit till fartyget och inlåtit sig i samtal med besättningen samt erbjudit sig att föra fartyget till en hamn, emedan deticke vore tillåtet att vid Nåtterön ligga för ankar, hvilket erbjudande Marius dock för att icke försumma någon tid afslagit; medgifvande Marius så väl att vädret den 24 och 25 Maj eller de begge dygn han omkring och vid Nåtterön sig uppehållit, varit godt och segelbart, som att han bemärkt och igenkänt Landsorts fyrbåk; men kunde Marius, ehuru han af domstolea gjordes uppmärksam på det osannolika i sina uppgifter, det han i besagde af honom uppgifne ändamål I skolat anlöpa en af honom aldeles okänd holme, i stället for att anlöpa Landsort, hvarest vatten och ved säkrare för henom varit att tillgå, och hans uppgifne behof deraf både snarare och lättast kunnat afbjelpas, samt hans förfarsnde att, oaktadt besagde behof omkring ett dygn åndamäålslöst segla fram och tillbaka på ett och samma ställe, tydeligen ådagalade osannfärdigheten af hans uppgifter, helst han i händelse af verkligt nödtvång utaf ved och vatten troligen icke, på så sätt förspilt tiden — icke till detta sitt förfarande uppgifva någon annan orsak, än att som Marius icke velat taga någon lots om bord, hade han icke heller velat anlöpa Landsort. Hr Advokatfiskalen Lagerlöf och Löjtnanten Bergnehr anhöllo härefter att mästerlotsarne Carl Åström och Jacob Hansson Ström, sekundlotsarne Adelf Åström, Gabriel Löfström och Gustaf Åström, hvilka i Rådhusrättens förmak voro tillstädes, måtte såsom vittnen varda i målet hörde och fingo desse med anledning deraf företräda och, då jäf mot dem icke anfördes eller kunde utrönas, aflägga vittneseden, varnades för missbruk derat, hördes hvar för sig och berättade: 1:o Carl Åström. att vittnet den 24 innevarande månad ifrån Landsorts morra udde bemärkt ett fartyg taga vågen förbi Landsorts södra udde, och de så kallade inre och yttre karvasarne, samt fjunnarsten, och derefter emellan detta sednare ställe och Nåtterön, dock närmare Nåtterölandet segla fram och tillbaka; att då fartyget äfven följande dagen, ehuru vädret varit godt, iakttagit enahanda förhållande till omkring kl. half 10 på förmiddagen då det gått till ankars vid Nåtterön, hade vittnet, sem undrat hvad en sådan besynnerlig segling kunde betyda och om fartyget vore från ett främmande land och möjligen sökte lots, tillsport Ström, Löfström samt Adolf och Gustaf Åström om de ville åtfölja vittnet till fartyget; samt sedan desse härpå ingått, begifvit sig till jakten, dit de omkring klockan half 2 på eftermiddagen ankommit, och dervid fartyget legat på omkring 12 famnars djup och en kabellingds afstånd från land; att vittnet jemte de andra lotsarna lagt till vid fartyget, och utgifvande sig för skälfiskare, inlåtit sig i samtal med besättningen, dervid Wolffsen som vittnet. i anseende till hans 31