Aftonbladet – 17 augusti 1836, sida 2

dilldlla 055 lran, al pa lornana dDalnna nagra Od om en uppfinning, som synes blifva en af de vigtigare, som hittills äro gjorda för väfaadsindustrien. Uddevalla d. 12 Aug. Förliden Tisdags morgon häktades härstädes och affördes till Qviströms häradshäkte en för detta Artillerist, misstänkt för mord å en bonde i Håby Socken af Tunge härad. Förhållandet härmed skall hafva varit följande: Lördagen i förra veckan försvann bonden från sitt hemvist och hade, då den häktade här anträffades, ej ännu kunnat upptäckas. Den häktade (skräddare till profession) skall straxt efter Dondens försvinnande hafva för en person i grannskapet erkänt sig begått mord å den saknade, medelst slag af ett pressjern i hufvudet, samt att han omöjligen kunde hafva någon ro oftare än ban vore berusad, utan vore sinnad begifva sig till Götheborg, i förhoppning att derifrån komma till sjös; men om detta ej kunde ske, vore han nödsakad att afhända sig lifvet. Den person, hvilken detta förtroende lemnades, hade då ej ännu afhört bondens försvinnande och fästade således för ögonblicket ej någon särde!es uppmärksamhet derpå. Äfven skall den supponerade mördaren för samme person hafva uppgifvit, att han till gerningen blifvit öfvertalad af den mördades son och synnerligast sonhustru, och som belöning derför hafva erhållit 18 R:dr rga i penningar och ett slags musikaliskt instrument i form af en bälg, som då det sammantrycktes gaf ett ljud liknande det från ett positiv. Hvad som ger sannolikhet åt hans uppgift är, ait han äfven befaons innehafva ett dyhkt instrument då han häktades, samt att kändt är, det fader och son voro ovänner, i anseende till en dem emellan varande tvist om ett hemman, i hvilken sonen vid Häradsrätten förlorat. Så snart ytterligare upplysning i saken vinnes, skola vi ej underlåta att densamma meddela. — I Hjertums kyrkogård begrofs förl. Söndag ett tre års gammalt barn, som blifvit ormstunget. Jemte en äldre broder hade det följt modren som skulle gå bort, på vägen, ach knappast hade bon skiljts ifrån barnen, då det yngre, i hälen träffadt af ormens bett, nedföll, dervid det äldre lopp till den hemmavarande fadren och anmälde förhållandet. Huru bestört denne olef, då han fann sitt barn, som för få minuter sedan utgått friskt och muntert, nu på marken iggande, af svullnad vanställdt, och utan sans, can hvar och en föreställa sig; liksom det tjenar föräldrar till varning, att icke lemna sina yarn med obetäckta fötter ute på sådane stäl en, der dylik våda är så lätt att befara. (Uddevalla IV eckoblad.)