Aftonbladet – 16 augusti 1836, sida 3

Den nye förmente Prinsen. Prins Carls af Braunschweig resa från Paris till London, i medio af förliden Maj, har gifvit anledning till tusen gissningar. Man gaf denna resa en pohtisk betydelse; man andrade i syn nerhet öfver att prinsen valt London till sin vistelse, udder det hans bror Wilhelm, den regerande fursten, befann sig der, och att prinsen gick att besöka en slägtings och beskyddares land, hvilken ban nyligen misshandlat inför den Franska tribuven. Man skall af följande historia få se, att fursten också verkligen icke mindre än hans vänner fruktade ett vgunstigt emottagande, och att han vetat på ett fint sätt underrätta sig hvilket emottagande han hade att vänta af sin gamle beskyddare. Efter att högt hafva förkunnat sin resa, lät prinsen laga i ordning sina ekipager, och utvalde såsom sällskap, sin vän Baron dAndlau, Bertini, en kort tid i bans tjenst såsom kabinettskurir, och afen utmärkt likhet med fursten, en neger och en coiffeur. Man afreste från Paris i tvenne kalecher, och stannade uti St. Denis på hotellet Grand-cerf. Prinsen afsteg, aflade sin kappa, påtog en simplare öfverrock och sade till Bertini: utför allt hvad baronen befaller er; mni skall blifva hederligt vedergälld. Derpå satte ban sig uti en chäs och återreste inkognito till Paris. Baronen instänger sig derefier med Bertini, och underrättar honom om fuarstens vilja. Bertini borde föreställa furstens person under resan och vistandet i London, för att icke blottställa fursten för ett elakt mottagande, och för att oroa regerande fursten, som med misshag skulle se sin bror i London. Bectini tvekade länge, men den utlofvade belöningen bestämde honem; ung och glad för öfrigt och son till en aktör, hvilken han sett gifva den förmente prinsens roll i Cendrillon, var denna maskerad för honom serdeles lockande; om han i början drog i betänkande att besluta sig för densamma, så var det endast af fruktan för gensdarmerna, för hvilka Italienarne kysa en öfvermåttan stor respekt. Under hela resan, men isynnerhet i Boulogne, spelte Bertini sin roll beundransvärdt väl. Han lät fyra gånger om dagen servera sig den mest utsökta tafflel, han drack champagne och alltid, såsom hertigen brukade, lät han en neger förut smaka på hvad han skulle förtära, liksom fruktade han blifva förgifven. I London afsteg han vid hotellet Brunsuik hos bröderne Payne; desse ning att ut:prida att hertigen anländt illamående. Förlusten af hans goda champagnevin, som man måste indraga för att icke väcka misstanka hos I kyparen, var prinsen isynnerhet oangenäm. Baron dAndlaus förekommande artigheter tröstade honom icke; lika litet smickrades han af den ära, som Konungen lät Palmerston och flere utmärkte personer visa honom, derigenom att de låto anteckna sig på hans visitlista för att efterfråga hans helsotillstånd. Men att med en god lkurirmage agera en sjuk prins blef honom i I längden odrägligt. Efter få dagar förklarade han Tbaronen att han ville återvända till Paris, BaIronen är enträgen, ber honom, hotar honom, lanvänder alla möjliga medel för att förmå BerJtini att ännu en tid vara prins. Han lofvar I honom slutligen 6000 francs, om han vill vara Isjuk och prins ännu endast en vecka. Detta löfte gjorde verkan, och Bertini inhändigade genast en föreskrifning på 3000 francs. Han blef således ännu åtta dagar qvar i sin säng. Andtligen intäffade dagen för afresan. Bertini tar under hela resan sin skada igen för den blefvo delaktiga af hemligheten och fingo befall