Aftonbladet – 16 augusti 1836, sida 1

Drottningen och det liberala partiet, på ett bandgripligt sätt tillrättavisade af nationalgardet Natten till den 18 inträngde en folkhop 1 ka thedralkyrkan och börjede ringa i klockorna oväsendet fortfor till klockan 1 om natten, och förnyades följande morgon, då ett par missdidare just vid samma tillfälle skulle afrättas. Auktoriteterne förmådde likväl afböja svårare excesser. I medlersta Spanien tåga de Carlistiska banden fram och tillbaka och sprida oro och bestörtning öfver allt, under det Drottningens trupper, som sätta efier dem, i det hela tyckas uträlta föga eiler intet, och sjelfva Madrids officiella tidning är uppfylld med rapporter om dessa ströfverier. I Valladolid fogade man anstalter till stadens försvar, emedan Carlisterne wid Douro sades hafva för afsigt, att befria omkring 30900 mördare och röfvare, hvilka voro sysselsutta vid kanalarbetena. fångarne fördes genast in i staden, der de inspärrades i ett stort kloster. — Tillika inryckte nationalgardet från de nästgränsande städerna dit, för att ersätta garnisonens plats, hvilken tågat emot Carlisterne. Dessa sistnämnda hafva i Valencien plundrat och till en del uppbrännt 23 byar, under det fjeneral Montes med sin centralarmee belägrade Monte, Vieja. Om föremålet för Cordovas och. Villareals sammankomst vid förposterna, innehåller Franska tidningen Messager följande detaljer: Cordova hade under sitt sista vistande i Madrid sökt förmå Drottningen följa sig till armeen, att der. sjelf underhardla. med Don. Carlos; men då denna plan: misslyckades, genom. Löjtgånt Munoetzs motstånd, lät Cordova utfärda fullmakt for. sig,. att. bedrifva dessa underhandlingar. Så :;snart han . kommit till Vittoria, skref. han derföre till pretendenten och bad om ett samtal; för. att gemensamt öfverlägga om medlen till det borgerliga krigets slutande. Don Carlos ville i början icke lyssna härtill; men på sina ministrars råd tillät han slutligen Villareal att möta Cordova. Deras sammankomst egde rum . den:-10 Jul Argänzon, 4 mil från Vittoria. Här uppgaf. Cordova följande vilkor, såsom basis för en öfverenskommelse: Regentinnan afstår från regentskapet, lemnar Madrid och samtycker till den unga Drottving ns förmälning med Don Carlos son. Styrelsen förvalias af ett regentskapsråd, sammansatt af Christinos och Carlister. Båda partiernas lån erkännas; de Baskiska provinsernas besvärspunkter ethjelpas m. m. och Don Carlos lofvar att sjelf aldrig infinna sig i Madrid, utan nedsätta sig i någon annan Spansk stad. — Viliareal svarade, det han icke vore befullmäktigad, att underhandla, utan endast att afhöra motpartens förslag. Han kunde således icke gå in på något, men trodde, att Don Carles skulle såsom säkerhet allraförst fordra öfverlemnandet af någon fast plats t. ex. Pamplona. — GCordova invände, det Drottningens parti icke vore starkt nog att göra en sådan koncession, hvilken skulle gifva exaltados vapen i händerna; hans (Cordovas) afsigt vore, att få saken afgjord, innan de fingo kunskap derom, och detta var orsaken hvarför han emottagit befälet. — Villaresl anmärkt? nu, att Drottningens fall vore hans herre visserligen önskvärdt, emedan alla den sednares motståndare, i händelse af en revolution, säkert sku!le öfvergå till honom. De båda Generalerna skiljdes nu åt i godt förstånd, och hafva sedan skriftligen fortsatt under hanlingarna. Madrids officiella tidning förklarar ryktena om dessa underhandlingar för osanna, emedan ingen förening är möjlig emellan tronen och usurpationen, så framt ej den sednare icke blott lemnade slagfältet, utan äfven uppgaf alla sina förmenta rättigheter. Det sätt, hvarpå kriget föres, synes emedlertid snarare bekräfta, än vederlägga de nämnde ryktena, och gör således berättelsen om den ifrågavarande underhandlinji sen icke så osannolik. England. Times, som, i likhet med de andra Lon