Aftonbladet – 15 augusti 1836, sida 2

— ÄAKEEEK CC OO OM STATSTIDNINGENS LAGSTIFTNING, Andra Artikeln. (Slut från Lördagsb!.) Men vigtigare ännu än brottslingens behandling är förfarandet emot personer, som dels icke hafva begått något brott i strängare mening, dels sakna utvägar till egen försorg och tillräcklig utkomst. Här måste staten vara betänkt på, att icke begå en orättvisa, och ån mer, en förbrytelse mom förnuftets domstol; ty ingalunda kan samhället förfara efter godtycke med de medlemmar, som på sin höjd kanske ligga. det till last eller besvär; och har det oafvisliga fordringar iaf hvarje medborgare, så har.det äfven heliga pligter mot hvar och en samfundsmedlem, och den första är att icke lädera dej ursprungliga fördraget i någon at sina handlingar. Ty att jett sådant fördrag finnes äfvensom man vill anse det såsom ett uttryck afen högre fornuftsnödvändighet, torde tyst erkännas till och med af den såkallade gudomliga rättens försvarare; emedan en gudomli; rätt ej kan bli grund till eu mensklig orättvisa, och den som ärfver den Högstes rättigheter måste erkänna i och med detsamma, att han iklädt sig hans fadersvård om menniskorna. — Hvilken god fader stöter sitt barn med hårdbet ifrån sig, eller räcker det en orm, då det beder om bröd? Men är det icke ändå värre att utan giltigt skäl först beröfva någon sin frihet och derigenom störa den har moni och frid, som känslan deraf skänker eller I borde skänka hvarje förnuftsväsende, och sedan ofverlemna den olyckhga åt den sorgliga nödvändigheten att gå en moralisk martyrdöd till mötes bland dräggen och utskummet at menskligheten? Ville man nu tala i bilder och på bibelns sköna tungomål, så kunde man här fråga: Hvad bör staten göra, för at få eit evinnerligt lif? Och svaret ligger till hands och är bibliskt: I Vill du ingå i lifvet, så håll budorden! Säger Idå något samhälle: Alla dessa hafver jag håldit af min ungdom, hvad fattas mig ännu? Höre det då Frälsarens ord: Vill du vara fullkomlig, så gack bort och sälj det du hafver och gif de fattiga, och du skall få en skatt i him melen, och kom och följ mig! Men hvilka äro de egentliga och sanna rikdomar som samhället eger? Först och främst Guds ord, som lärer menni:korna, att de äro bröder, och att inbördes kärlek och deltagande äro hörnstenar i samhällsbyggnaden; sedan kommer den menskliga visdomen, som icke är att förakta, då det ar fråga om det timliga lifvet och alla dess serskilda förhållanden. Dessa äro nu de skatter, som staten kan och bör dela med sig åt de fattiga; ty om de andeligen fattige är här i synnerhet fråga, och dessa gåfvor lörmå att gilva de arma hopp och förtröstan, och att lifva deras verksamhet och göra deras lefnad luga och fridsam På jorden. Således är uppfostran och allmän uppfostran till Gudsfruktan, dygd och medborgerlighet statens förnämsta pligt, som uppfylld gör uppfyllandet lätt af alla de andra. Sedan må den se till, att ingen af dess medlemmar förtrycker den andra och ut det nödvändiga ull lifvets uppehälle icke orister någon. Visa inrättningar ofvanifrån och edåt böra betrygga och keöna det verk, som egering och folk. hafva för händer, och en rucdval derför är att folket lärer S1g att vårda ina uärmaste angelägenheter sjelf, såsom det öfves fullmyndiga och tänkande menniskor. Ian kallar sådara institutioner munricipala, och et med skäl, om municeps betyder en fri och ildad raedborgare, som har att upprätthålla och evara förnuftets ädla rättigheter, som han fått arf af naturen. Man föreställe sig en församng i ett krisiligt samhälle; en vördnadsvärd ch from lärare predikar ordet och har den ögsta värden om föreningen emellan Guds höre andliga och denna lilla del af hans synliga ke här i verlden. — Bland de många af haus a rara RA 2 MN