Aftonbladet – 11 augusti 1836, sida 3

gifvit anledning till den allmänna opinion i de öfriga Euröpa, att Sultan egde jus vum et ne cis ötver alla sira undersåtare. — Detta är dock icke förhållandet; endast de militära och förvaltande embetsmännen äro stälda utom lagens skydd. De anses såsom slafvar af den som nämnt dem. På denna grund äro deras lif och egendom underkastade Sultans godtyckliga disposition; då deremot de enskildas lif och egendom äro heliga för Sultans Då nu ingen är nödgad att emottaga ett embete, och icke heller är okunnig om det slafveri detta medför, har den embetsman, som fsller eit offer för Sultans godtycke, kunnat förutse sitt öde. Han har sjelf velat spe.a ett farligt spel, utan att ega uillräcklig talang eller slughet för att i tid draga sig ur spelet. Imedlertid ar detta jus vite et necis icke obegränsadt: Koran stadga: att icke flera an 14 personer må aflfvas på en dag, hvilket stadgande äfvenledes föranledt det be synnerliga missförstånd, att nemligen Sultan skulle kunna låta afhugga hufvudet på 14 personer hvarje dag. Vi hafve trott dessa underrrättelser, hufvudsakligen hemtade ur ett Fransyskt arbete af Juchereau de Saint Denis, kalladt: La revolution de Constantinopel 1807 — 1808, vara af intresse alt känna, utan att vi derföre på något sätt vilja prisa de Turkiska institutionernas företräde framför några andra.