Aftonbladet – 11 augusti 1836, sida 1

STOCKHOLM den 11 Augusti De med dagens utländska poster ankomn tidningar medföra underrättelser från Paris a d. 31 Juli, från London af d. 2, samt frår Hamburg af d. 3 dennes. Frankrike. Juliifesterne hafva icke blott genom regeringens utan äfven -gedom athmosferens tillgötande blifvi tråkiga. Regnet bölljemnasteg med fölkets dy: stra sinnesstämning; och Parisarne kunde med fullt skäl säga: har jag roligt, Hr Magister? Alla tre dagarna och i synnerhet den sista, den 29. regnade, som himlen varit öppen. De vanliga folknöjena mås e inställas; lamporna ville icke brinna; endast triumfbågen, upplyst med gazlågor, kunde göra någon effekt, och fyrverkeriet afbrändes också, så godt ske kunde. Vä tan tycktes också hafva släckt al lust, icke blott till förlustelser, utan äfven till oroligheter; tidningarne g fva icke ringaste anledaing, ati några politiska opinions-yttringar visat sig. National gör, i anledning af högtiden, följande reflexioner, som synas oss läsvärda. Sex år, säger han, ligga redan mellan det mnärvarande ögonblicket och de t:e stora dagarna, då folket sönderbröt den spira, för hvilken Carl X ville hafva att tacka blott Gud och sina förfäder. Sex år äro en lång tid; men ändock hafva de ej förmått utplåna minnet af det intryck, som dessa dagar gjorde på alla klasser Fransmän, legitimisterra ensama undantagna, hvilka genom foikets seger ang epos i sina sympathier eller sina interessen. Före des:a dagar rådde en temligen allmän inhilloing, att folket icke skulle kunna gripa till vapen och genomföra en insurrection, utan att öfverlemna sig ät hämndens, plundringens och mordets råa passoner. Och ändock var det nästan uteslutande de arbetande klasserna, som ilade till vapen, för att rädda Frankrike från den vanära, som ordonnancerne ville tillfoga det. Ehuru de stridt ned lejonmod och sett en stor mängd af de sina stupa, så blef dock Paris, under de dagar då folket förde styrelsen, fritt för alla handlinsar af hämnd och plundring. Med detta fenomen förenade sig det första och glada intryck, som Juli revolutionen f.amkallade; farhbågorna för revoluroner, som allt ifrån den förra revolutionens dagar insmugit sig hos borgareklassen, hade försvunnit. De tre dagarne hade på nytt födt detta allmänna brödrasinne, som förenade ella klssser Fransmän under den upplyftande festen på marsfältet 1790. Redan detta fenomen ensamt e bjöd de lyckligaste utsigter för f.am:iden. Annu en lika allmän känsla, som genomträngde alla Fransmän den dag, då restaurationen var besegrad, gick ut på att anse 18135 års traktater med andra makter såsom upphäfna genom störtandet a! den dynasti, som de, 1 silt interesse, uppsatt på vår thron. 1792 års eathusiasm hade åter bhemäktigat sig allas bjerten, då de båda linieregimenterna, som först slöto sig till folkets sak, d. 28 Juli defilerade förbi Lafittes hus. Officerare, soldater, arhetsfolk, ynglingar af alla stånd, alla satte möte i lägren och på Rhens stränder. Denna: enthusiasm lofvade att åter lyft Frankrike till dess vederbörbga rang i Europa.