Aftonbladet – 10 augusti 1836, sida 2

mn. Herr Gauthier, som förut vid flera tillfäller gifvit prof på, att han är en verklig menniskovän, men isynnerhet vär af ungdomen, lemnade ett nytt bevis derpå, då han til gardagens representatiou hade bjudit alla barnen vid den s. k. Prins Carls inrättning på Södermalm, omkring 80 till antalet, jemte alla deras lärare i serskilda yrken med familjer, med ett ord, hela inrätiningens befolkning. Det var en lust att se den glädje, hvilken detta nya skådespel, väckte hos barnen och nästan icke mindre glädje att se ett så betydligt antal friska och blomstrande barn, hvilka, nästan utan undantag, kunna anses genom denna filantropiska inrättning räddade undan förderfvet. På hemvägen uppställdes hela den lilla armeen i tvenne divisioner, gossarnas och flickornas, och marcherade derefter hemåt i rask och bestämd takt, under sång af gossarne, som med sina sopranstämmor läto höra några populära och välkända melodier ur Fra Diavolo, m. (fl. Hr Gauthier fortfor att hafva fullt hus, naästan alla dagar, och :förtjenar det verkligen; flere af de konststycken, hvilka der visas, isynnerhet bland de s. k. akademiska sprången, kunna jemföras med det bästa och svåraste, som någon konstnär i denna väg presterat. Isynnerhet väcker det förvåning, att se Herr Gauthier sjelf, ännu vid några och sextio års ilder, klädd i stöflar och sporrar, stående på marken och, utan begagnande af trampolin, göa saltomortal, d. v. s. kasta sig omkring i uften och åter nedkomma stående.