DEBATT I ENGELSKA UNDERHUSET RÖ RANDE GARANTIEN FÖR GREKISKA LÅNET. (Slut från gårdagsbladet. Hr Hume önskade veta, huruvida Grekland inkomster och utgifter i sjelfva verket gått til de summor, Lord Palmerston uppgifvit ? Lord Palmerston sade att, icke annat är han visste, så innefattade de uppgifter ban meddelat, en noggrann tablå öfver statsinkomstiei och utgifter. Hr Robinson sade, att såvida icke England ville betala alla de 20 millionerne, och ännu ytterligare taga Grekland under armarne då der summan vore slut, för att upprätthålla dess invärtes styrelse, så borde Huset icke fatta ett sådant beslut, som nu blifvit föreslaget. Talaren hade med yttersta förvåning hört Lord Palmerston tala om huru populär konung Ottos regering var i: Grekland. Han deremot hade allt skäl tro, att denna regering var högst impopulär hos Grekerne. Talaren bad att få påminna Huset om de omständigheter, hvilka följde på Englands garanti för det Rysk-Holländska lånet, skadeståndet för de Belgiska fästningarne och afskaffandet af slafhardeln i Portugal. Talaren slutade med att föreslå följande amendement: Att det är Husets tanka, att då Grekland icke uppfyllt traktaten af 1832, så är nämnde traktat derigenom i sjelfva verket att anse såsom tillintetgjord och förfallen ; och att det icke är lämpligt att lemna garanti för någon del af tredje serien af lånet, med mindre alla kontrahenterne i berörde traktat ngå derpå. Er Pryme sade, att Greklands pånyttfödelse rade utgjort föremålet för hans ungdoms första örhoppningar; men det oaktadt ville han icke ör sin del bevilja nämnde lands regering nåra nya fördelar, förräm den visade sig hågad, tt redligt uppfylla de förbindelser, densamma edan åtagit sig. Lord Dudley Siuart påstod, att den ädle! sorden (Palmerston) icke lyckats bevisa, att Ingland på något sätt var förbundet alt åtaga! ig Greklands sak, eller att det sistnämnde lan