Aftonbladet – 8 augusti 1836, sida 1

S ) OGCKHOLM den 8 Augusti. s) Dagens utländska poster medförde tidningai från Paris af d. 27, från London af d. 29 Juli, I samt från Hamburg af d. 2 dennes. Frankrike. Programmet till Julir-högtidligheterna utgafs r ändtligen d. 26 och var ganska knapphändigt Toch snöpligt.. Den 27 skulle de med hemgift ;Jaf staten utstyrda 16 Julibrudarne hafva bröllop och de fattige få utdelning. Den 28 skulHe blifva artillerisalvor och sorgfest öfver de fallna. Den 29 skulle Etoile-bågen omgifvas -Imed en dekoration af kolonner och master, på ;Ihvilka fanor och flaggor skulle svaja. BildåugI geriarbetena på bågen skulle aftäckas, — Allt ifrån kl. 2 skulle hela, garnisonens musik spela vid foten af bågen. En medalj skulle slås öfver dess aftäckning. De vanliga folksförluIstelserna skulle ega rum och på aftonen alla offentliga byggnader illumineras, ) Posten från Paris räcker icke längre än till Id. 27 på eftermiddagen; och således känna vi ingen ting mera än början af första högtidsdaIgen, Den utmärkte sig egentligen genom en trumpenhet, som förrådde, att mängden kände sig vakna ur en dröm. : Detta är kanske mest I faktet med de Juhidekörerade, hvilka vanligen på d. 27 uppvaktat konungen och derifrån begifvit sig till sina kamraters grafvar. Nu hade sorgfesten i stället blifvit utsatt till d. 28; och de dekorerade blefvo således oense, huruvida de då eller dagen förut borde i deputation komplimentera Konungen. Vissa beslöto sig för d. 27 och skickade en ibland sig, en invalid Löjtovant, till Tuilerierna, för alt anmäla deputationen. Icke litet flat var man, då han återkora med det besked, att H. M. icke hade lust att emottaga de dekorerades deputation, men deremot icke ville undandraga sig att emottaga de framställningar, dem de dekorerade kunna finna sig föranlåtna att strifteligen ingifva. Med hvad sorts känslor detta nådiga beslut uppfyllde de dekorerade brösten, är lätt att begripa; man skingrade sig på källarne, för act dränka sin förargelse. — Stora mönstringen med nationalgardet troddes, enligt dess chefs önskan, komma att uppskjutas till Oktober till en af årsdagarna för Frankrikes stora segrar (Ulm eller Jena), då äfven stora invigningen of triumfbågen skulle firas. Tänkesättet har imedleftid numera begynt stadga sig i den öfvertygelsen, att inga tillfredsställande anledningar funnits till revyens inslällande c. Hvad som mest verkat, är väl att ministrarne och polisen lyckats så rysligt utmåla de faror, hvilka skulle hopa sig omkring Konungen vid revyen, att både Drottningen och prinsessan Clementine sjuknat af förskräckelse. Arresteringärne fortgå; natten till den 27 håktades 30 personer nära omkring staden, utan att man fått veta anledningen. De fleste häktade äro Juli-dekorerade, hvilket, sammeanlagdt med den nådiga uppmärksamheten för deputationen, mnaturlgtvis skall hos dem öka glädjen öfver deras egen medverkau i den stora revolutionen. Huru I rigoröst och samvetsgrannt man förfar med; arresteringarna, kan man annars se af ett exem-! pel: arresteripgsordres blefvo utfärdade mot en längesedan aflideh person, emedan han stod på listan öfver de misstänkta, och man hade glömt att stryka ut hans vamn. De ministeriella tidningarne hafva ändtligen öppnat sin mun (sina spalter) för diskussion om anledningarna till revyeas inställande m. m.: Att anföra deras raisonnementer vore alldeles öfverflödigt; de äro de vanliga förskräckthetens jeremiader, dem hvar och en på. förhand kan utantill, som läsit t. ex. vår Statstidning. Carrel begrafdes d. 26. Liket bars af arbetarne vid Nationals tryckeri. Den aflidnes fader och hans son gingo först i processionen , beledsagade af Beranger, Chateaubriand, Lafitte, Arago, GarhierPages, Corrmenin etc! En medredaktör af Nationa!, Scheffer, höll liktal, äfven