adeln, om han sålunda upphöjes till samma förmånsrätt, som är det privilegierade ståndet beskärd, så måste han, med få undantag, förs genom ett-adelsdiplom initieras i de--invigdas mysterier, måste skudda af sig det borgerliga stoftet, för att få hetrada det innersta af helgedomen, hvarifrån makt och glans och förmåner utskiftas. Detta factum är så bestämdt, art den, som möjligen kunde tvifla derpå, endast behöfver slå upp Statskalendern för att öfvertygas om dess sanning. Han skall då se Adelsmän — födda eller upphöjda dertill — innehaiva, icke blott de höga embetena, utan alla af någon betydenhet, och vissa korpser äro till och med nästan uteslutande egnade åt dem, t. ex. kabinettet, åtskilliga rangregementer 0. S. Vv. De ofälse deremot hafva i allmänhet sig förbehållen arbetsbienas värf inom: stztens bikupa. Dem förunnas -att draga lasset i kollegier och domstolar, att tjena i de lägre graderna vid regementerna, att predika Guds ord för memgheten och att bilda och undervisa den klass, som är kallad, att styra henne och dem. Man har, såsom undantag, citerat, att på de 27 år, som vår konstitution funnits, hafva tvenne ofrälse: personer blifvit upphöjda på Statsrådstaburetter, och ett par andra fått en Presidentsfårölj åt sig upplåten. Dessa exempel utgöra likval snarare en anklagelse, än ett försvar, äåfven om det icke vore en allmänt bekani sak, att desse män förblifvit ofrälse endast derföre, att man ej: kunnat förmå dem att låta göra sig till adelsmän. Dylika händelser hafva dessutom varit vida mindre sällsynta i fordna dagar, äfven då adeln i opiuiomen inuehade en betydenhet, hvarifrån hon längesedan nedsjunkit. Men då man icke kan bestrida detta factum, återstår det, att undersöka dess orsak. Hvar och en torde medgifva, attlagen icke befallt det, att hen tvertom bjuder allas jemlika anspråk inför henne till befordran, i mon af skicklighet och förtjenst, hvarjemte man icke terde vilja påstå, att denna skicklighet och förtjenst förhåller sig hos Ad-ln mot de ofrälse som 100 till 1. Man skall kanske säga, att det beror på den styrande personligheten och dess större benägenhet för adeln än för de ofrälse. Härom kunna vi naturligtvis ingenting yttra, emedan vi ej ega rätt att kanna det. Men om äfven så vore till en del, så blir dock hufvudorsaken, enligt vår tanka, att söka vida djupare, .öch upptäckes i sjelfva de representativa formerna. I en konstitutionell stat, der representationen utgör den ena statsmakten, der styrelsen således oupphörligt behöfver dess välvilliga understöd för sina önskningars framgång, for sjelfva machinens gång, kan regeringen naturhgtvis icke ställa sig isolerad från denna representation, som hvarje ögonblick är af så stor vigt för henne, och på hvilken hon, enligt sjelfva det konstitutionella systemets natur, måste utöfva ett. visst inflytande. I alla konstitutionella stater I är derföre inträdet i representationen detsamma som inträdet i det verksamma statslifvet.. En medlem i Underhuset eller Deputerade-kammaren har vägen för sig öppen till statens embeten och befattningar. Genom den uppmärksamhet han måste egna åt allmänna ärender, initieras: han i statslifvet, måste taga kunskap om dess! serskilda detaljer och förhållanden och får en öfversigt deraf, som han på sin enskilda, obemärkta plats ej kunnat vinna; hans talanger och skicklighet blifva kända af både hans landsmän och styrelsen, och steget från kammaren till kabimettet eller till regerings-machineriets högre drifbjul är så lätt, så enkelt och naturligt, att det nästan föranleder sig sjelf och ingen förvånas deröfver. Utgången från folket, har medborgaren kunskap om dess behof, om sin orts förhållanden , oem önskningarna och åsigterna inom sin närmaste krets. Som representant utbildar han denna lokal-kunskap till en allmän och nationell, och som ledamot af styrelsen eller en af dess organer, sätter han i uttömning hvad han vet. På detta sätt stå regering och representation i en vexelverkan till hvarandra och i ett samband med folket, som gör statskrafternes utveckling möjlig, och befordrar lifvet i dess högre betydelse, inom den omätliga kroppen. d Hos oss existerar detta förhållande blott till en vändligt ringa del. Våra tre ofrälse stånd hafva liten eller ingen jemförlighet med. andra länders Deputerade-kammare. Deras ledamöter — det förstås, undantagen oberäknade — haf