RR RARE Om vindsrummet skall blott såsom skrubb begagnas och således likgiltigt om taket är ojemat på undra sidan, så fastspikas på sparrarna ända till öfre gesimsen eller taklisten tätt med läkten eller smala söndersågade bräder at två ech en half å 3 tums bredd. Breda bräder, som lätt slå sig, äro derföre härtill otjenliga. Om vindsrummen skola begagnas såsom kammare med slätt tak, så anbringas ett bjelklsg, hvarpå affallet göres med korsvirke, och vidare förfares på förut beskrifne sätt. Man kan äfven, synnerligast vid uthusbyggnader på landet, för besparing i kostuad begagna sådana läkten, som till möjligaste lika tjocklek äro flethuggne på två sidor och med ena flatsidan mot sparrarne fastspikas, samt iakttages att en smal och en b:ed ända läggas intill hvarandra. Ohuggva stänger sf lagom och icke allt för olika tjocklek kunna likaledes hegagnas, om de starkt vid sparrarne fästas. Men innan täckmngen derå foretages måste fördjupningarna fyllas så att ytan blir jemn, hvartill nedanbeskrifne lerblandning är bäst passande. Man kan äfven, om sparrarna icke äro allt för svaga, deruti inlägga fals, eller ock på sidorna deraf fastspika ribbor, för att derpå lägga så kallad trossbotten, som på öfra sidan, lika hög med sjelfva sparrarna, bildar en jemn yta, hvarpå mo:san derefter upplagges. Till takfot, som måste utlöpa 2 174 till 2 1f2 wum öfver taklisten, betjenar man sig antingen af taktegel, zink eller jernbleck ). Om man begagnar taktegel, så skall det, sedan man afslagit näsan eller klacken, upplåggas på taket i mjuk lera, med breda sidan i en linea, och. så, att det räcker 4 tum ut öfver taklisten. I ogarne böra, såsom af sig sjelf förstås, med lera väl öfverstrykas. Om zink eiler jernbleck härtill användes, bör deraf skäras 6 a 8 tums breda rimsor, som på längden sammanlödas och derefter på läktena fastspikas, så att de få sitt tillbörliga utsprång utöfver väggen eller gesimsen, Mera stadighet och således mera styrka erhålles om dubbla plåtar begagnas. Härefter skall frisk brukad garfvarbark (eller i brist deraf, andra dylika ämnen, som här framdeles skola omnämnas) till sådan proportion med mager lera och vatten sammanblandas och ihoparbetas, att alltsammans bildar en massa, som låter sig mod murslefven lätt arbeIta, hvartill åtgår cirka 3:delar och ibland mnåI got mera bark och 3:del lera, räknadt efier volumen och måttet derå. Barken begagnas så våt den kommer ifrån I garfveriet och man bör vid massans bearbetning i synnerhet tillse, att materialierna blifva jemt och väl sammanblandade, så att inga klumpar af någondera återstå. Småsten som är i leran 1genfiones lätt vid massans blandning och bör noggrannt borttagas. Om riktig proportion af materialierna är träffad, så blifva uti det på taket upplagde lager inga sprickor efter torkningen, hvaremot massan spricker af för mycken lera, äfvensom den spricker mera ef fetare än meger iera, hvarföre det är nyttigt att vid fet lera något sand tillsättes. ) Med denna massa skall hela takytan fullt 35 å 3 tum tjockt beläggas och så långt ned att detta första lager går cirka 2 tum på 1egeleller bleckranden som bildar takfoten. Detta arbete san beqvämt med murslef förrättas. För att få lagret möjligast jemt, tager man 2 ribbor af 10 till 15 fots längd och I å 3 tums tjocklek, lägger dem tvert öfver taktektena cirka 1 aln ifrån hvarandra, och fyller med massan emellan dessa ribbor, som derefter skiftevis flyttas den ena efter den andra, och likaIså fyllas de luckor som efier ribborna uppkomma. På dessa ställen der ribborna legat, eller der skiftena sammanträffa, bör man genom lindriga slag med murhammaren väl packa massan ihop med hvarannan så att den blifver fullkomligt sammangjuten och väl afjemnad, ej ) Af förutnämnde orsak äro breda bräder, som vinda eller slå sig, äfven härtill otjenliga. t) Mager åkerlera är således den tjenligaste, hvaremot krukmakarelera eller sådan som be