do Såsom bidrog till Alibauds Karakteristik medjande ur en Fraänsysk tidning, rörani dela vi följan de havs förhållande i fängelset dagarne före hans död och den sista morgonen. Alibaud, som Lördagsafion (d. 9 Juli) trodde att afrättningen skuile gå för sig morgonen derpå, kastade sig med kladerne på i sin säng. Omkring kl. 5 vaknade han, och då han erfor att bans sista dag ännu ej var kommen, klädide han af sig, och lade sig åter att sofva. En del af den följande dagen tillbragte han muntert och glädtigt, och hade ett samtal med sin advokat Hr Ledru, som omsider, efter flera misslyckade försök, fått tillåtelse att besöka honom. Man hörde Alibaud sjunga några kupletter ur en Languedocsk visa; hans ansigte, som ända dittills icke visat minsta uttryck af rörelse, förrådde att dessa minnen från hans barndom talade till hans känsla. KL 11 på qvällen satte han sig att skrifva, och gick till sängs midnattstiden. Fan sof godt ända till kl. 2 om morgonen. Då han vaknade, begärde han sin pipa, och sedan han rökt en liten stund, gick han till fängelsefönstret och såg ut åt himlahvalfvet: jag tror, sade han lugnt till en af bevakningen, att det blir storm i dag. Kl. 3 ankom Hr Dufresne, öfveruppsyningsman öfver fängelserne, jemte fångpredikanten vid Luxemburgs fängelse. Alibaud mottog artigt abbd G.ivel, och yttrade till honom med stadig röst: Jag tackar er, min Herre, för edert besök, men jag har alldeles icke behof af edert biträde; mitt samvete är lugnt. Och