Aftonbladet – 2 augusti 1836, sida 3

Söfvarne. I Frankrikes södra provinser, serdeles i Jura-, Rhöneoch Istre departementerna, hafv: tid efter annan flera ohyggligheter blifvit begång. na af ett band våldsverkere, som man der kalla söfvare (Erdormeurs) och hvilkas förfarings sätt har någon likhet med de beryktade vär. marenas (Chauffeurs). Parisiska polisen ha pyligen gjort en upptäckt, som sprider något lju ofver detta ohyggliga band, hvaraf några blant cheferna fallit i rättvisans händer. Franska blsc berätta förloppet sålunda: N En vid korrektions-domstolen i Lyon fäll brottsling begärde för icke lange sedan att bl förd till Paris, der han hade vigtga upptäckte: att göra för Hr polisprefekten angående ett mord begånget i slutet af December at söfvarena, och af hviika en, som varit med om brottet, föi närvarande vistades 1 hufvudstaden. Avländ ti! Paris uppgaf han, att de sista dagarna af för lidet år en lanätman blifvit af trenne karlar plundrad och kastad i Rhöne, sedan man förut söft honom med något narkotiskt medel, som blifvit blandadt i hans mat. Förloppet dervid hade för honom blifvit berattadt af en bland gerningsmännen, Paul Simon Petetin, med tillnamnet getskägget, född i Poligny men nu boende i Paris. Den sistnämnde personen arresterades, förvånades vid berättelsen om brottets detaljer, och yttrade, att det nu icke långre lönade mödan att neka, hvarföre han berättade följande: En af de sista nätterna förlidet år hade han, en vid namn Tripier och en tredje med öknamnet svartskägget, som han lärt känna i Marseille, och träffat i Lyon på vägen till Geneve nära Rhöne emellan Lyon och Monthuel, råkat en väl klädd landtman, som de föreslagit gå in på ett värdshus, Förslaget antogs, de begarde något att d:icka, och kastade dervid behändigt i hans glas ett pulfver, ämnadt, enligt Petetins ord, att åstadkomma ett söfvande rus. Verkan häraf började visa sig redan efter en half timma; de gingo utslla fyra, sedan de erlagt betalningen, och återtogo vagen till Geneve, följande floden,, hvars brusande hördes på något afstånd. Ankomne till en vingård, jvst i det ögonblick då det söfvande medlet började göra verkan, förde de landtmannen, hvilken semnat, tvärt öfver vinberget ned till flodbrädden, och lade honom ned på en klippa vid hvars fot vattnet skummades och brusade. Der fråntogo de honom hans ur, omkring 100 Francs, en liten knif och alla hans kläder. Svartskägget föreslog att kasta honom i floden, hvilket Petetin likväl efter egen försäkran, häftigt bestred; men på de andras anmärkning, att de borde göra sig af med denne man, hvilken om han fick lefva, skul!e angifva dem på värdshuset der de ätit, och der de voro kända, samt vid tilllägget, att om han ville hindra dem, skulle de kasta honom sjelf deri, gjorde han ej längre motstånd, utan gick några steg derifrån på en kulle, för att hålla vakt. Tripier och svartskägget kastade nu den sofvande i floden, der han ett ögonblick försvann. Han väcktes likval af vattnets kyla, och som han simmade ganska väl, återsyntes han snart, simmade till stranden och auropade sina mördares barmbhertighet. Desse slogo honom hkväl med sina påkar på hufvudet i det ögonblick han fattade i en af:ats af berget, och nu försvann den olycklige för alltid. Då brottet var fullbordadt, begåfvo sig mördarne till närmaste stad, hvarest de sins emellan delade rofret. Till följe af dessa upplysningar har polisen låtit, arrestera Tripier och en annan person, som man trodde vara svartskägget, ehuru detta icke ännu var till fullo ådagalagdt.