Aftonbladet – 2 augusti 1836, sida 2

männa forfattning bestämmer. Kongl. Maj:t för! klarade nu, genom bref af d. 26 September 1832 till Landshöfdinge-emberet i Kalmare län, att med komministers-lönens utgörande borde förhållas efter lag; och då 5 i Kongl. förordningen den 8 Februari 1681 samt Kongl. brefvet den 11 November 1766, utsätta till kapellanerne lika afgrft af half som hel gård, men af ett fjerdedels hemman eller mindre skattlagdt torp en åttondedels tunna, utan afseende å flere eller färre åboer å sådane hemmansdelar, så kommer detta stadgande att lända till efterrättelse för alla öfriga hemman i socknen, utom Jemjö by, hvarom Vi under den 31 Juli 1830 serskildt i nåder förordnat. Af hvad här ofvan är anfördt ur 1830 års beslut, finner läsaren, att Jemjö-boernes förfarande gillats af KammarKollegium och Kongl. Maj:t såsom öfverensstämmande med författningarne, och oaktadt den besynnerliga stylisationen i den senast citerade Kongl. skrifvelsen, skulle väl dock ingen annan rimlig slutsats kunna dragas deraf, än att det omtalta undantaget med Jemjö by endast vore facon de parler, samt att, då Kongl. Maj:t villåtit att med afgifternas utgörande fick förhållas efter lag, skulle samma lag gälla för hela socknen som för Jemjö. Det har likväl visat sig, att denna tanke varit misstag. Hr Ablqvist, som icke låter afskräcka sig af en motgång, fordrade år 1833 hos Landshöfdinge-etubetet, att af åtskilliga bönder utbekomma en uppgifven rest å deras afgifter, under åberopande af Konungens beslut den 26 September 1832. Landshöfdinge-embetet fastställde hans fordran, och anbefallde dess uttagarde ; men KammarKollegium förklarade, att den ofvannämnda afgiften lika för halft som för helt mantal, samt för fjerdedelar lika som för ännu mindre delar endast borde utgå, när de utgjorde för sig sjelfva ett serskildt nummer, icke när nummern var styckad i flera delar, emedan eljest, der hemmanen klyfvas i små delar, skulle komministern erhålla en vida större inkomst än pastor genom sin tertial-tionde, och Hr Ahlqvist betydligt mer, än han i sitt eget konventions-förslag af sockneboerne äskat. Konungens bref af den 26 September 1832 hade också endast åberopat det här ofvan antydda innehållet af 1681 års Kongl. förordning och 1766 års Kongl. bref, utan att deruti, angående förståndet deraf, i fråga om afgiftens belopp för half gård, eller af fjerdedels och mindre skattlagde hemman olifvit i nåder meddelad annan tydning eller forklaring, än som år förenlig med den nyss förut utfärdade Kongl. Resolutionen för Jemsjö by, och flere dermed öfverensstammande äldre beslut i enahanda fråga, emot hvilka beslut åter skulle strida den af Kongl. Maj:ts befallningshafvande i öfverklagade utslaget gjorda tillämpning af ofta nämnde Kongl. bref af den 26 Sept. sistl. år; hvilken tillämpning desto mindre kan af Kongl. Kollegium godkännas, som den för utsätter, att högstberörde Nådiga bref innefattade annat belut, än genom den nyss förut utfärdade Kongl. Resolutionen för Jemsjö by blifvit meddeladt, och att således, medelst Kongl. Maj:ts i enahanda fråga så nyligen meddelta tvenne l serskilda beslut, hvilka åberopa samma författningar, och angå samma församling, olika grund ! skulle vara bestämd för Kapellanens aflöning. af serskilde hemmansegare inom församlingen. . Kollegium upphäfde sålunda Landshöfdinge-em-l: betets utslag, och förordnade, att hvad de lag-. sökta hemmansegarne betalt utöfver sin skyl-! dighet, borde till dem återställas. Kollegii: President Friherre Cederström var dock af mot-1 satt mening, och gillade Landshöfdinge embetets ! förfarande. i Kollegium hade emellertid orätt i sin ofvan uttryckta förmodsn, ty Kongl. Maj:t förklarade :! under den 15 November 1834, att Landshöfd. : embetets öfverklagade utslag var öfverenstäm-! mande med uttryckliga ordalydelsen af Kongl. I brefvet den 26 September 1832, hvarföre: Kammarkollegii utslag uphäfdes, och allmogen : ålades ersätta Komministern Ahlqvist lösen för : Kongl. Maj:ts utslag. i Det har således inträffat hvad Kammar-kolle-: gium — och med måhända mången annan —J ansett omöjligt, eller att Kongl. Maj:t skulle i tvenne serskilda beslut, hvilka åberopa j samma författningar, och angå samma föra ! samling, bestämma olika grund för Kapellanens aflöning af serskilda hemmansrgare inom församlingen. Någon förklaringsgrund fr. detta hesvnnerliga förhållande torde likväll!