Slut från gårdagsbladet af Norska Konstitutions Komiteens betänkande. i Vidare har Komiteen i samme Representanten Hjelris förslag, genom Odelstbingets beslut af den 2? Maj detta år, fått sig tillsänd till begagnarde en Börslista från Riga af den 29 Junii 1835, hvari tvenne Norska fartyg, ett från Bergen och ett från Arendal, anföras son: Svenska, och hvarvid upplyses, att sådant allmänt eger rum, ehuru vederbörande på stället varande konsuler gjorts uppmärksamme derpå. I anledning deraf anser komitegen tillräckligt att tillkännagifva, att de härigenom inhemtade upplysningar blifvit tillbörligen afsedda under sakens behandling. Hvad deremot ofvannämnde representanten Hjelms förslag angår, så är komitgen. skyldig att deröfver afgifva en närmare förklaring. Komitcten, hvaraf representanten sjelf är medlem, fann det he!t och hållet otvifvelaktigt, att detta förslag stod i så nära förbindelse med innehållet af förslaget af den 24 Mars från Christianias representanter, att båda nödvändigt måste behandlas i förbindelse med hvarandra. — Man har således begagnat följande procedur. I anseende till förslagets 1:sta punkt har komitdens ordförande vandt sig till finansdeparte mentet, för att till en början erfara, huruvida den föreslagna anhållan hos regeringen borde anses nödvändig eller ändamål-enlig. Till följe häraf har en attest erhållits från Expeditionssekreteraren Glikstad, hvaraf ishermtas att Utrikes-ministerns förklaring i afseende på de hinder, som möta vid den Norska handelsflagganis erkännande på alla haf, ännu icke inkommit från Stockholm. Då komiteen emedlertid icke förr än i Juni månad, och tillika med andra ärender, hade så fullständigt genomgått denna vidlyftiga sak, att den om någon del deraf vågade fatta ett beslut och afgifva betänkande, samt det antages högst sannolikt, att de begärta upplysningarna, antingen nutan påminnelse, i öfverernsstämme!se med sista Storthingets önskan, skola meddelas nu varande thing i så god tid, som erfordras för att kunna fatta beslut : rörande bidrag till den så kallade ministereller konvoy-kassan, eller att i mot satt fell en sådan kommunikation måste mö:a hinder, hviika icke genom någon förnyad påminhelse kunna undanrödjas, så håller komiteen före, att den projekterade anhållan hos regeringen i båda fallen voro ofverflödig. Så önskelige än dessa begärta upplysningar vore, för att med säkerhet kunna kalkulera, huruvida någon summa på budgeten behöfver uppföras för en underhandling med någon af Barbareskerne angående Norska handelsflaggans erkännande, och i sådant fall, huru stor denna summa borde vara, så antager likväl komiten att dessa upplysningar icke äro helt och hållet oundgängliga, för att kunna fatta ett ändamålsenligt beslut — hvilket här nedänföre skall närmare afhandles. På grund häraf, och då proponenten var ense