Aftonbladet – 27 juli 1836, sida 3

med kroppens helsa och krafter, emedan den jast härleder sig från det relativa läger af de kroppsdelar, som äro förenade med bröstkaviteten, och som således erbjuda den största friheten åt de in-e organerna. Men : vi vilje blott, att, för att försäkra sig om en god kroppsställniag, det enda kloka och rätta medlet, som fianes, skall -användas, nemligen: att gifva den nödiga styrkan åt de muskler, som väseadiligen kusna åstadkomma den. Deta kan och bör ske, icke derigenom att man utsliter och forlamar dessa muskler genom en standig och rastlös ansträngning, utan derigeuom, att man i allmänhet stärker kroppen och serskildt tillvänjer de vederbörliga musklerna under en afvex lande verksamhet och hvila. Direkta försök, att framtvinga hvad man kallar en vacker ställning, måste nödvändigt I förfela sin verkan, och de måste försvaga 1 stället för at stärka den muskelkraft, som erfordras för att vidmakthålla de. Detta faktum stället att afhjelpa denna på den enda rätta vägen, medelst de svaga musklernas stärkande, I kallas mekaniska medel till hjelp, och snörlifven pådragas. Dessa gifva otvifvelakt:gt stöd åt kroppen — ja, de kunna så nyttjas, att de nästan helt -och hållet göra musklernas ansträngning ofverflödig, med den förmånen att icke Itrötta, ehuru länge eller ständigt de bäras. En I bättre ställning eger synbarligen rum; barnet Itycker sig befriadt från en mödosam ansträngning; modren är förnöjd åt försökets goda framgång, som vid en ytlig granskning synes fullkomligt bestyrka den klokhet, som tillrådde det. Under den nu rådande okunnigheten i alltihvad som rörer fysiologien, skulle det vara aldeles omöjligt att ofrertyga en så i snörlifvet intagen moder, att hon derigenom beredde någut helt annat än sin dotters vältärd. Och, hvilka äre likväl de följder, hvartill hennes åtgärder leda, och hvilka dagligen och stundligen deraf frambringas? Jo! bröstet och ryggens muskler, hindrade i sin naturliga och helsosamma verksamhet genom det tilldragna lifstycket, som blifvit kalladt till deras understöd, samt i synnerhet mellanlifvets, genom de hårdt tilldragna snörlifven eller korsetterna, blifva alltmer försvagade, till dess de slutligen helt och hållet bere af mekaniska biträden, och icke kunna för någon längre tid umbära sådane. 3) Orm verkningarna och följderna af snörlif. Allt som åren tilltaga, förena sig många omständigheter att göra detta bruk på samma gång mera inrotadt och mera skadligt; men det oaktadt fostfar det mäktiga instrumeatet, suörnålen, att göra sin raska och kraftiga tjenst. Nu blir ett smalare lif föremålet för den qvinliga ärelystnaden, och snörlifven skola snöras annu trängre. Detta göres ännu så småningom, och i pörjan utan att kroppen känner till förändringen. Verkningen, ehuru långsam, ar likväl säker, och den sålunda öfvade tålmodighe ten kommer med tiden att nästan medvetslöst fördraga, hvad intet hjeltemod skulle hafva kunnat uthärda, om det hastigt eller på en gång blifvit försökt. De oordningar, som denna tilltagande tryckning föranleder, böra nu betraktas. Den första är det skadliga hindret för refbenens rörelser, som förorsakas af denna bröstets hopdragning. Om andedrägten skall vara fullkomlig, måste dess rörelser vara fria och obehindrade. I mån af andedrägtens förhindrande blir blodet ofullkomligt uppfriskadt; och i samma mån blifva matsmältningen och de andra lifvets funktioner, som bero af blodet, ojemnt och ofullständigt utförda. Häri finnes en kalla till sjuklighet och försvagande, som angriper hela kroppen, sant nedsätter hvarje del af densamma under dess naturhga grad af helsa och styrka. Alltsom hvarje inandning af lut blir mindre full, erfordrar systemet således, såsom en ersättning, hastigare andedrag; en påskyndande utandning börjar således, som rubbar lungornas funktion, och bildar hos dem en benägenhet för inflammatoriska sjukdomar. Hjertat. blifver oroligt, pulsen ökas, hjertklappning börjar alltmer infinna sig. Alla dessa verkningar uppkomma endast af bröstkavitetens intryckning; men de blifva förfärligt försvårade då, i ett längre fortsatt stadium, nya anledningar till retelser uppkomma i ryggradens böjmuskler, i lefvern och de öfriga matsmältnings-organerna. De föregående oordningarne äro betydliga pog och tillräckhgt helsoförstörande; men de äro hkväl icke de enda skador, som snörlifven medantyder sig snart: svaghet infinner sig, och i