Aftonbladet – 25 juli 1836, sida 3

Tjurens horn fastnade i rockärmen, då han skulle under armen, och då Montes dervid tumlade omkull, vände tjuren sig om, och rispade upp hans lär. Ingen dristig chulo var härvid till hands, att göra honom samma tjenst, som han så ofta gjort dem, och då han låg der, yttrades bland alla åskådarena ett uttryck af bekymmer och sorg öfver deras älsklings öde. Montes var den enda, som bibehöll! fattningen, och iakttog med poggrannhet de föreskrifter, som äro giutna för sådana händelser, nemhgen att afleda tjurens uppmöärksamhet, genom at: slå honor på noser, hvarje gång han satte sig i positur att stingas. Denna iwanöver utfördes med sådan framgång, att dju:et icke var i stånd, att silltoga homom någon betydlig skada. En chulo inf-nn sig, och drog tjurens raseri på sig, hvarigenom Montes fick tillfalle, att komma undan, biträdd af tvenne personer, och hans sår låktes snart. Man påstår, att detta råa tidsfördrif bidrar att upprätthålla nationens mod. Huru det stundom ger sig tillkänna, visar Hr Honan genom beskrifningen på den effekt några få Carlistiska bomber hade i St. Schastian. Ehuru endast få skott failit, och ehuru det var tydögt, att Carlisterne icke hade för asigt att foretaga någon formelig bombardering, ville likval ingen af officerarne sofva hemma hos sig, utan samlades mot nstten i theaterhuset, hvars hvalf ansågs bombintt, eller åtminstone starkare an något enskildt hus. Förgäives begärde fruntimren att theatern skulle förbehållss dem och de sårade. De käcke försvsrarna afsin egen konstitution, om icke sf den, som Drottningen gifvit dem, lade sina madrasser på theatergolfvet, på paterrn och i logeina, och kröpo der ut och in som kariner i en bur. De enda som visade något mannaruod och upprätthöllo folkets sinnesstämning, vore de Engelska artilleristerne, som ditskickats från Santander. Dem förtröt i högsta grad de infödda truppernas feghet, och de svuro, att de helre vi:le rigta sin eld emot deta, än emot Carlisterne som, hvilkas fel de än måtte vara, åtminstone visade tapperhet på stridsfältet. Hr Honan är, som vi redan nämnt, till sina politiska tänkesätt Carlist, och hans uppgifter rätta sig naturligtvis derefter. Enligt hans försäkran ära alla bergsboerna 1 de Pyreneiska provinserna stämda till Don Carlos förmån, hvaremot städernas innevånare äro tillgifoe Drottningen, eller snarare hvad de kalla en konstitutionell styrelse. Akerbrukarne på slätibygden hafva väl till en del sina egna predilektioner och fördomar, men äro i allmänhet färdiga, att underkasta sig hvilken makt som helst, som är den rådande. Hr Honan uppgifver armten Catalonien, hvarest insurrektiorven är fullständigast orgamserad tili, 24,000 man, hvilket dock synes helt och hållet ofverdrifvet. Dan Carlos nummerstyrka är visserligen döfserlägsex Drotivingens, då man deri inberäknar de väpnade bönderna, men hvilka endast äro användbara, då striden föres i deras berg eller befästade positioner; deremot äro de reguliera trupparna både underlägsna till antalet och odugliga till några rörelser på fria fältet, af brist på kavalleri. Christinos åter kunna nästan aldrig agera med fördel i bergstrakterne. Med ett ord, ingen utsigt öppnar sig till ett snart slut på det borgerliga kriget i detta olyckliga land, annat än genom en utländsk intervention, och denna i en stor skala. Sådant strider återigen emot den Spanska national-stoliheten, och det är således omöjligt, att förutse utgången, på den vanliga vägen nemligen. MORSE TEN KIMIENT EA SA PAI SRA WIESER ATI TUM SIRENEN TRADE ANNONSER.