Aftonbladet – 25 juli 1836, sida 2

TSE VA ARR RRRA RAR , FR rr rn nte OM BRUNNSVIKENS SÄNKNING. En tvist angående detta ämne är för närvarande under handläggning hos Häradsrätten. Ehuru den förnämligast intresserar dem som bo närmast omkriog Brunnsviken, är den likväl äfven af icke ringa vigt för hvarje Stockholmsbo, såsom en fråga, hvilken på det närmaste rör helsotillståndet 1 hufvudstaden. Brunnsviken är, såsom bekant, en insjö norr om hufvudstaden I hvars stränder utgöras ifrån Norrtill Roslagstull af Bellevueparken, och vidare af Haga lustslott och Ulrnksdals kungsgårds egor, samt af åtskilliga enskilda possessioner. Den har fordom sammanhängt med Saltsjön gerom ett litet utlopp vid Ahblkistan; men der har i sednare tid en fördämning blifvit gjord, för att kunna hålla Brunnsviken vid en högre yta. Dispositionen öfver denua damlucka ianehafves nu af Ståthållaren på Haga och Ulriksdals slott, Hr Grefve Adelsvärd, utan att det likväl, såsom vi hört, skall finnas någon bestämd hanadling, som gifvit åt styrelsen vid dessa lustslott eller åt någon annan, rättighet att uppdämma Brunnsviken. Följden af denna uppdämning är emellertid nogsamt bekant, och hela desna sjö borde nu snarare kallas ett träsk, i anseende till det stillastående vattnets beskaffenhet, hvilket stundom varit så osundt under starkaste sommarhetitan , att, såsom a lmäsheten väl känner, fisken flutit hoptals död till land, och kring de grunda stränderna skall sprida så förpestande ångor, att enligt trovärdiga intyg, de kringboende jordegarnes kreatur, som gått å sjöstranden och betat, vid flera tillfällen hastigt insjuknat och aflidit. — Detta bar gifvit anledning för de fleste af de privata strandegarne , Lagmannen Lindberg , Stadsmajoren Brandelius , Fabrikören Ljunglöf, Kamereraren Blom, Sekreteraren Blomberg, Handlanden Arenander , Fabrikören Broman, Ekon. Direktörerne Lundström och Öman samt Professoren Ling , att väcka fråga om fördämningens boritagande, hvilket skulle sänka vattenytan i Brunnsviken sex qvarter, och till lika höjd med saltsjön. Genom verkställda mätningar är det utrönt att sådant, utom de nu nämnda fördelarna, skulle öka egorna omkring Bruunsviken med 194 tuonland jord, hvilka troligen skulle, dels till kungsgårdarna, dels ull de enskilde possessionaterne , lemna en atkastning af minst 4000 R:de B:ko årligen. Hvem skulle väl tro, att under sådane förhållaaden, detta nyttiga förslag kunde röna motstånd, helst när man erinrar sig huru, vid andra tillfällen, Landtbruksåkademien meddelar premier för alla sådana aftappningar, som öka vid den af odlingsbar jord? Likväl är förhållandet icke allenast sådant, utan ännu mer besynnerligt att motståndet kommer just och ensamt ifrån det håll det minst borde väntas, nemligen ifrån Ståthållaren för Lustslotten, samt äfven en af hofvets damer, Geefvinnan Forn på Frösundavik, som förenat sig med honom. Alla de öfrige strandegarne äro en hällige i den önskan, att hellre hafva en sund, än en förpestad luft på sina landtställen. Icxte blott de Landtimätare och Gode män, som varit tillkallade att utlåta sig öfver saken, hafva tillstyrkt sankningen, såsom, enligt deras uttryck, grundad i lag, i flera uppräknade afseenden nytig, och oförhindrad af något slags vattenverk eller skadeersättning , utan äfven Sundiets-Kollegium har, i afseende på sundheten för mfvudstaden , yttrat sig för densamma. Detta rar allt som lagligen hade erfordrats för verktälligheten, så framt icke grefve Adelsvärd och refymnan Horns opposition hade mellankomnit, hvilket, åtminstone det förra, är så mycet mera besynnerligt, som de Kongl. Slotten kulle vinna mest af alla på förändringen. För att eme!lertid förekomma en rättegång, som äl aldrig kan förloras lagligen, mnien ändå utragas på tiden, till förbättringarnes aflägsnande ch i förhoppning om jordinnehafvarnes utledsande, beslöto desse, att under det de å ena oll