OM REPRESENTATIONSFRÅGAN. Fjerde Artikeln. En föregående artikel uti den indragna tidningen Det Fjerde Aftonbladet egnades till vederlaggning af en invändning, som representationsreformens fiender framkastat , att Adeln, genom densamma, skulle helt och hållet utestängas från all delaktighet i statsbestyret, och det aristokratiska elementet sålunda förlora den betydenhet och det inflytaade, man påstår det alltid böra ega inom hvarje samhälle, der pligter och rättigheter äro billigt och jemlikt afvägda. Et: annat inkast af alldeles motsatt natur återstår att möta, nemligen att Bondeståndet skulle genom en sådan reform, som närmade vårt representationssätt till likhet med det Norska, utestängas från den nya organisationen, och folkelementet sålunda förlora sin vigt derpå. Man skulle väl kunna vederlägga deita inkast, med en motfråga: när adeln och bönderna uteslötos från Riksdagarna, när både prester och borgare icke mer utgjorde någon lagligen bestämd fjerdedel af representationen, och följaktligen sannolikt icke komme att väljas till ett proportionsvis så stort antal som nu, hvilka samhällsklasser skulle väl då slutligen utgöra representationen? Kanhända den ofrälse medelklassen, denna, för det närvarande, ifrån all medborgarrätt formligen uteslutna kl2ss? Hon skall då, när hon nu icke förmått tillkämpa sig ens någon jemlikhet med sina öfriga landsmän, i en hast erhålla den pre ponderans, att hon förmådde beherska dem alla? Orimligheten häraf lyser så starkt i ögonen, att den ej behöfver vederläggas, och år ungefär jemförlig med realisations-fiendernas frukten för allt silfvers utförsel, så snart bankens luckor öpp nades. — Man kunde ytterligare citera Norriges exempel, der bönderna för ingen del äro uteslutne från representationen, ehuru någon rätt till inträde deri icke är dem saed uttryckliga ord förbehållen. Men detta allt är likväl, kan man svara, endast exempel, som ingenting bevisa, och förnuftskälen, som skulle anföras till aflägsnande af vår fruktan, fattas ännu. Vi skola då försöka, att äfven gifva några sådana. Till en början måste det afgöras, om med en förbättrad representation, Bondeståndets delaktighet deri, är lika nödvändig som nu. Man kan med rätta fråga: hvad skulle det i närvarande stund vara, icke plott med den Svenska bonden, utan :hela det Svenska samhallet, i fall bondeståndet icke haft sin lagliga andel i representationen, utan denna bestått endast af de öfriga tre stånden? Almogen hade då varit lemnad till pris åt deras godtycke, och godtycket hade medfört sina vanliga följder, när det saknar motvigt af laglig eller materiel makt. Dessa tre stånd utgöra, vi säga icke naturliga, fiender till allmogen, men ega, af missförstånd och ger nom en oriktig Stats-organisation, intressen, ofta motsatta böndernas. Borgareståndet, i ifordna dagar beherskadt af skråandan, ansåg allmogen — skattskyldig under städerna, j förbunden, att af dessas ippertnen köpa sina behof, naturligtvis tilk hvi kkTpriser de sedj nare hehagade åsättag skyldig attt dem införa I