nn Rö 8 NNE hoaud i munnen, genom hvilka han skulle hafva gillat Fieschis mordgerning, kestade den anklagade en blick fall af förakt på generalprokuratorn Martin, som uppsatt anklagelseskten. Sedan härpå vittnena blifvit uppropade — mot Iden ankligade, voro 25 vittnen;och för kovom 11 närvarande — blefvo: de anmedade att af träda, och presidenten ville just begynnra det speciella forhöret med den anklagade, då hans advokat, Hr Ledru, bad om ordet, för att an;hålla hos daomstolen, att målet för dagen måite uppskjutas. Han stödde dennz begäran derpå, att lagstadgandet af d. 5 September 1835, genom hvilket en anklagad tillerkännes ett anstånd af 5 dagar, inom hvilken tid det. står benoin fritt att göra sina lagliga invändningar mot sitt j försättande i anklagelsetillstånd, icke blifvit iakJtaget.. — Gensralprokuratoin satte sig emot denna begäran, emedan det ifrågavarande legstadgandet blott gällde för de-vanliga domstolarna, och redan af det skälet icke kunde ani vändas 1 afseende på pärsdomstolen, emedan d t icke gafs någon högre instarms, till hvilken man kunde vända sig med klagomål öfver. nåmnde domstols förfarande. Den anklagade hade fått tillräcklig tid att förbereda sitt. försvar, mera kunde han icke begära — man måste således genast företaga målet. Hr Led:u svarade, att oaktadt han oafbrutet sysselsatt sig med läsmilg af akterne både natt och dag, bade det dock varit honom omöjligt, att taga fullkomlig kän nedom af dem, ÅAnnu i dag, nyss före sessionens början, hade -Alibaud förelagt honom 17 skriftliga frågor, dem han ännu icke ens fått tillfälle jatt ögna igenom, Och då anklagelseskten icke i åtnöjde sig med att fåsta sig vid factum d. 23, jutan fastmera svärtade Alibeuds hela förflutna lefnad, och nedsatte hans moralitet, så vore des nödvändigt att afhöra vittnen, som. voro i stånd att lemna upplysningar rörande bans föregående vandel. Dessa vittnen bodde i Perpignan och i Narbonne, och hade således ännu icke en kunnat -kallas, så att äfven deri låg ett skål dt det uppskof, som blifvit begärdt. Ett up skof på 10 dagar blefve tillräckligt; och HF ; edru ville blott till slut änmärkg; att man förgäfves inom den civiliserade verldens område skulle söka efter ett tillfalle, der man gått ullvaga med sådan hast, som man här hade för alsigt ait göra. — Då nu Generalprokuratorn likväl yrkade, att målet utan uppskof måtte företzgas, emedan allmänna opinionen fordrade ett snart slut, svarade Hr Ledru, att det vore otillbörligt alt genom sådana allmänna fraser vilja sätta sig öfver iakttagandet af den lagliga, till en anklagads fördel stadgade, uppskofsterminen. Icke utan ganska vigtiga betänkligheter mot inskränkningen af en anklagads rättegåogsförmoner, hade förl det år den ifrågarande Stptemberlagen blifvit avtagen, och domstolen måste anse sig bunden af dess stadgande om detta så högst måttliga uppskof. — Domstolen afträdde för att öfverlägga, och stannade nära tvenne timmar ute. Alibaud och hans försvarare begagnade derna tid för ett se igenom papperen, och allmänheten trängde sig nyfiket fram till bordet; på hvilket Alibauds käppbössa och. dolk, det stycke af vagnen sotå skottet träffat, och de andra sakerne, som hört de till bevisningen i målet, lågo. Några åskål dare teknade af Alibaud med sina blyertspert nor; redan i början af sessionen bade några Pa rer gjort detsamma. (Polisen har förbjudit, att Alibauds porträtt ej får hållas offeniligt ill salu.) — KL. 1 34 inträdde åter domstolen, och presidenten uppläste dess fattade beslut, hvari det hette: I betraktande deraf, att lagen af den 9 Sepiember 1835 blott är stiftad för assisrht— terne; att de åberopade stadganderne i 296. artikeln af rättegångsordningen för brottmål icke heller kunna tillämpas på Pöärsdomsto!en: att den anklagade haft en efter omstandigbeterna lämpad ullvacklig tid att bereda sig på försvaret, beslu tar domstolen, att målet genast kommer att företagas:? Stå upp, anklagade! — ytirade presidenten. — Var det vi, som förliden 23 Juni, klockan 6 174 på eftermiddagen, i det ögonblick då Konungen med Drottvingen och Madame Adelaide stigit i vagnen för att lara till Neuilly, helt npära lossade ett skott på Hacs Maj:t, och efter hvilket kulan funnits i vagnen? svar: jal — Var det ej en kappbössa,