Aftonbladet – 18 juli 1836, sida 3

vv ee ee ww NÅGRA ORD OM SISTA MAGISTERPROMOTIONEN. (Ur ett bref från Upsala.) — — — — emers fjesk. Om promotionen härstädes i förra månaden och dess antecedentia vore rätt många kuriositeer att berätta, men tid och tillfälle hafva hindrar mig från att denna gång annorlunda än med få ord vidröra detta ämne. En litet närmare undersökning härutinnan skulle annars, jag bedyrar det, leda till ganska egna upptäckter, och det skulle i allmänhet utan tvifvel löna mödan, om på stället, hvad väl också förr eller sednare sker, etablerades en enkom publicitet for att steg försteg följa med våra akademisters alla göranden och låtanden, vare sig en eller annan serskilds, eller hela korpsernas, såsom konsistorii och fakultetens icke så längesedan. Det var en tid dålagerkransen vid Upsala akademi ännu betydde något. Numera betyder den intet Långt ifrån, att jag skulle vilja påstå, det ingen bland de sednast promoverade verkligen med heder bar sin krans! — det fanns deribland, jag erkänner det tvertom öppet, mer än en, som skulle intagit ett förtjent rum vid hvilken promotion som helst, — men hvad jag vill säga, är det, att det numera icke är nog med ensamt detta magisterbref, för att vid inträdet 1 lifvet utom auditorierna vindicera sig den plats, som en högre humanistisk bildning med skäl kan anse sig fortjena. — Det fordras nu andra dokamtn er; man kan icke längre anse det akademiska diplomet såsom något orakel. — Hela denna institution af den filosofiska graden har genom promotionen af år 1836 visat ett sfgjordt lutande till förfall, att det icke skulle förundra mig, i fall lagerkransen vti någon framtid kommer alt anses lika mycket värd som vid vissa Tysklands och Englands universitster, der den ordenthgen kunnat få köpas för klingande mynt, alldeles såsom hos trädgårdsmästarne vid Ulriksdahl och Drottningbolm. Det är allmänt kändt, att magistrarnes antal vid denna promotion blef oinskränkt; också öfvers eg detidet föru vanliga antalet med 16. Åtskillige af dessa voro af sina kamrater ansedda så klena i flera af de vetenskaper, hvari de skuile förhöras, och i hvilka de verkligen erhöllo de nödiga betygen, att det påstås, att de till och med sjelfve bhfrit vid tentamen högligen surprenerade, alt på en gång hafva blifvit så inspirerade; ty att de förtjent sina betyg och icke erhållit dem till present bör väl icke sättas i tvifvel. Dessa Hrr uppträdde nu emellertid med hka grannt protokoll och följaktligen lika stora anspråk, som andra, hvilka med ansträngning och grundliga studier, men mindre tur, tillkämpat sig någon utmärkelse; deras lätt lastade farkoster tagå, auris secundis, lofven af och vinna priset framför dem som ega. mera inombords. Opinionen om hela derna promotion var också harstädes ingenting mindre än smickran-de. Tit har troligen hört den karakteristiska anekdoten om? en viss kandidat, som i extamen hos kemieprofessorn, oaktadt den flera terminer genomgått kurser i det kemiska laboratorium härstädes; på fullt allvar icke hade annat att förkunna om egenskaperna af en viss enkel kropp, som kallas svafvel, än att Sodom och Gomorra förstördes af ett svafvelregn, och att hela verlden på yttersta dagen skulle förgås af eld och svafvel! I allmänhet tyckas de stora betygen blifva allt mer och mer åtkomliga. Amnnu för några terminer sedan var ett laudatur af en viss filosofisk professor någontung högst sällsperdt, och den ojemiörligt mest förtjenta af de nuvarande yngre lärarne i filosofien blef i sin grad icke hugnad med detta tessimonium. Måhända bör det dock tydas såsom ett högst lofvande tecken dertill att det filvsofiska studiet numera skulle åt sig inkräktat en allmännare borgarrätt äfven inpå samhällets mest illustra områden, att en vng ädling blifvit med detta utmärkta och ovanliga vittnesbörd om fi