Aftonbladet – 16 juli 1836, sida 3

Audiatur et altera pars. Svenska Bondens tidning inuehåller, i anledning af de många Kuoghga fester, som nu på någon tid dagligen efterträdt hvarandra, följanse målande beskrifomg på tillbehören hli dessa utfärder, och huru almänheten kommer i rörelse i anledning dersf: Förliden Måndag gaf H. M, Drottningen en middag för Kongl. Familjen på lustslotter Haga, beläget ett stycke utom Stockholms Norra tuil. Före en sådan högd utbreder sig hastigt ett rykte, oredigt och utan såker sagesman. De Kongl. ska spisa i dag! lHvar?? På Drottpingholm jag har sett saker bäras till Riddarholiaen ).? Neej — det skal bli på Rosendal — jag såg nyss en vagn på Storgatan — det var visst en köksvagn. Neej — det skall bli på Haga — det är mycket säkert — Kun gen gaf i går middag på Rosendal, ch dessutom såg en af mina bekanta en siäderska i dag helt bitti — hon hade så brodtom så brodtom, och tog vägen åt Norrtu!l. Så åter det från portar, gathörn och boddörrar. Ändlligen ger sig saken. En afdelning af köksmanskapet rullar i tråssfyllda vagnar åt Norrtull och båtsmän släpa korgar och lådor med glas, bordprydnader och fyllda buteljer; det sednare känneteck vet är det ofelbaraste. Liksom omedvetet börjar en och annan tölja båtsmännen i spåren och snart ser man de goda Stockholmarne, lika myrorna då ett byte är funnet, alla skynda åt samma våg; ingen visar, men den ena följer instinktlikt den föregå. nde. Efter kl. 12 tilltager rörelsen med stor bastighet — vagnvar, schäsar och giggar jaga hvarandra med dänsnde fart, och de darrande fönsterrutorna underrätta den inomboende noga om den forbifsrandes vigt och framfärd. Allt mer ökar sig ljudet, öch snart tycker man sig förflyttad till någon stör ström med alla dess hamrar, sågar och qvarnverk. Också står gatan som en ström: filep af vagnar midtuti föreställer sjelfva stråken, oopphörligt pressande de arma fotgångarne i ringlande sqvalp opp emot flodens bräddar. Alla söka dock efter råd och lägenhet gifva sig fart, endast den stackars tiggarn ser från någon afskild vrå den äflande färden, utan mod att blanda sig med dess vågor. Det lider mot 4: de svigtande vagnarna blifva allt mer fullfjädrada. Slutligen synes en förridare : strömmen stadnar 1 sitt lopp -— en kunglig vagn i friskt traf dammar förbi; allt lyser af guld och glädje, och en rad af kammarherrar som vända ansigtet framåt, och militärer som åka baklänges, förlänga det kungliga skenet. Så framilar den ena kungavagnen efter den andra, den skilda strömmen sluter ånyo till, återtar sitt lopp med ökad hastighet, högljudt tvistande och dömand.: om den framfarna herrligheten. Andiligen är hofvet ech den stora massan på ort och ställe, den förra för att spi a, den sednare för att se på; vi kunna icke afgöra hvilkendera dervid njuter mest. Slamrande bordserviser, fjeskande betjenter och döfvande musik, deraf njuta de alla lika. Det öfriga kan läsaren lätt gissa. Massan och det Kongl. hofvet göra sitt återtåg, mer och mindre mätta af hvad de förtärt och hvad de sett. En har sett mer än ban kan omtala, en omtalar mer än han sett, och en kan icke nog omtala hur litet kan sett. ) Der lägga ångfartygen till.