Aftonbladet – 14 juli 1836, sida 1

0 oo SEE ENS Ne MS I bifölls, och de frukosterade hos Hennes Maj:t. j Spanien. 1 Till följe af ett Kongl. dekret, skola de 1eIdamöter af Nationalmilisen i Madrid och andra städer, som under förra revolutionen åtföljde den konstitutionella regeringen till Cadix och der gifvit bevis på loyrutet, mod och patriotism, belönas med en enkom för detta ändårål slagen medaj. Den kommer att bära inskrifterna: Isabella Ii åt Nationalmilicen i Cadix,? Joch: Ön Cadix år 1823, samt utdelas af en serskildt tillsatt kommission. Cordova har nu ändiligen börjet röra på sig, eller rättare gifvit hopp om något sådant, emedan ban den 28 Juni inträffat i Pamplona och befallt, att alla trupper i trakten deromkring skulle den 30 koncentreras i nämnde stad. Den 26 anlände till S. Sebastian ett ångfartyg, som ifrån honom medförde depecher till General Evans. Man trodde, att de skulle innehålla ordres om någon expedition, som borde företagas; men der fanns intet annat, än den officiella underrättelsen, att H. Exc. lyckligen aeländt till Vittoria, samt några komplimenter öfver generalens och hans truppars förtjenster. Ett rykte säger, det han uppmanat general Evans. att angripa Carlisterna, men att denne svarat, det man först skulle skicka honom de uitlofvade tvenne bataljonerna af Kongl. gardet. Tydligen råder oenighet emellan honom och de Spanska auktoriteterna. ; Frasska tidningarne innehålla följande dagordres af general Evans, som likväl troligen äro tagne ur Carlistisk eller åtminstone Anti-Brittisk källa, och som man derföre med skäl bör misstro: Som jag erfarit, att vid förposterne ganska ofta förefalla samtal med :desertörer af Brittiska hjelp-korpsen, eller med personer, somaf van hedrande orsaker blifvit drifne ur tjensten, så anser Ofverbefalhafvaren lämpligt erinra sina trupper, att, när de i detta ögonblick agera å fullkomlig gemenskap med Kgl.: StorBrittaniskar marinens trupper, skola alla de Brittiska undersåtare, som med vapen i hand träffas inom ifisurgenternes leder, anses som verkliga rebeller mot H. M. Konungen af StorBrittanien och vara förfallne till dödsstraff, hvilket, om de tillfångstagas, sannolikt skall på dem verkställas efter Engelska lagarna, Det befalles sålunda, att om någon person, som talar Engelska och misstänkes att tillhöra den ofvannämnda klassen af vanärade individer, låter se sig vid våra förposter, skall det straxt gifvas eld på honom; Man skall äfven afbryta all kommunikation med de fientliga förposterna, och fiendtligheterne mot dem å nyo börjas, till dess denna vana upphör. Från samma källa berättas, att desertionen är så stark vid Engelska legionen, alt man blott under en månads . tid i -Ernani bildat en hel Engelsk bataljon endast af desertörer. Icke mindre än 25 officerare skola hafva lemnat legionen, hvaraf 17 öfvergått till enden, 4 anländt till Bayonne och 4 rest hera till England. Franska legionen var ännu mer försvagad och utgjorde blott 2,500 man, de sjuke i hospitalerna mberäknade ; likväl deserterade Fransoserne icke, eller öfvergingo åtminstone ej till fienden med vapen och bagage. Troligen är emellertid allt detta, om icke en ren digt, tll det minsta mycket öfverdrifvet. Från Barcellona berättas, att en träffning egt rum emellan Zorillo och tredje brigadens trupper, men utan att uppgifva, hvilken som segrat. Madriska tidningen Revista säger, att. man vid Norra Spanska kusten tagit en under Fransysk flagg seglande fregatt, lastad med proviant för Carlisterna. England. I parlamentet har ingenting af vigt förefallit sedan förra posten. Underhuset har väl å komite åter, för femte gången, beslutit om dispositiosen af Irländska kyrkans öfverflödiga inkomster för andra än ecclesiastika föremål; men att så skulle gå, visste man förut. Tories ville I naturligtvis hafva bogt den klausulen af Billen, som handlade härom; och Lord Mahbon: var deras taleman för tillfället ; men klausuln blef qvar med 290 röster mot 264. . Hertigarne af Wellmgton och Cumberland, I Grefve Aberdeen och några andra Peerer, .som bjelpt till att göra af med Irländska municipalreforsohbillen, hafva blifvit insulterade på gatan, då de begåfvo sig från Öfverhuset. Hertigen af Cumberland skall, efter Timess försäkran, hafva kastat en så förkrossande blick på den värste skrikaren, att han helt skamflat drog sig unTT S2IIlÄaÄd han an NN Aladet clhall ha fira