OocCil fir von Schantz mojugen forsikgalt, Gå VIP PITCmier-Löjtnanten Gosselman, jemte flere andra personer, samtaat 1 ett annat rum hos Bergemann. Krigs-Rätten tillfrågade Hr Premier-Löjtnanten Hasselberg, om han instämde i den åsigt, som lir Grefve von Platemw antydt, genom sitt jakande svar på Hr Premier-Löjtnanten von Schantz vid sammanträdet den 7:de Januari gjorda fråga, om han ansåges halva emot Konsul Bergemann handlat vanhederligt, hvartill Er Premier-Löjtnanten Hasselberg förmälte, att han ej blott delhagit i Hr Friherre von Knorrings och kamraternes åtgärder, utan äfven delade deras ywuranden. Actor önskade, att det skrifiliga auförande, som Ar Premier-Löjtnanten von Schantz, vid sammant ädet den 29.de, uppläst, måtte inlemnas, derpå bemälte Hr Premier-Löjtnant auförde skrifiligen: Innan det af Actor infordrade skriftliga anförande, som af mig upplästes för kamraterna inom Premier-Lojnants-graden, vid sammanträdet den 29:de sistlidne Januari, blir inför Krigs-Rätten produceradt och derigenom kommer att erhålla offentlighet; anser jag mig böra fästa, så väl Krigs-Rättens, som Actors uppmärksamhet derpå, att nämde skriftliga anförande, icke förr än vid slutet af sammanträdet eller kort före dess upplösning, är vordet af mig uppläst, samt att berörde skrift följaktligen icke kunnat inverka på tilldragelserna före eller under .sjelfVa sammanträdet, hvadan dess innehåll, i min tanka, är af föga vigt och betydenhet i denna sak. Detta anförande, som, jemte en tacksamhets-yttring till mina äldre kamrater, för drras oberoende och vid flere tillfällen öppet uttalade tanka om den debawuerade affären, äfven innebär tillkännagifvandet af mitt bestämda beslut, hvilket jag vid sammanträdet den 7:de lofvat meddela, r författadt och uppläst vid en tidpunkt, då affären emellan Konsul Bergemann och mig ännu behandlades ensamt emellan kamrater; och ehuru jag under sådant förhållande ansåg mig kunna till kamrater oinskränkt uppgifva alla de motiver, som medverkat till mitt fattade beslut, utan att jag befarade mig dymedelst träda grannlagenheten och det enskildta förtroendet för nära; så kan måhända förhållandet synas helt annorlunda, då dess motiver, uttryckta i anförandet, jemte sjeltva dokumentet, meddelas Krigs-Rätten, och genom en sålunda åtvungen offentlighet, för hvilken de aldrig varit ämnade, losryckas från det område, hvarinom jag väntat att de skulle bevaras. Om jag kunnat föreställa mig sådan händelse, så skulle jag visserligen hafva bemödat mig, att iakttaga mera noggrannbet i sjelfva formen för framställningen, eller sorgfällighet vid valet af de uttryck, hvilka, rörande andras deruti åberopade yttranden, i sin nuvarande redaktion tilläfventyrs kunna förefalla mindre passande af mig framställda. Och inlemnades härefter förutnämde anförande, som var af detta innebåll: Mine Herrar! Det är smärtande för mig, att hafva någonting annat att tacka för detta sammanträde, än Herrarnes egen, på rättskänsla grundade billghet, ty säkerligen har ånnu aldrig en sak blifvit så godtyckligt och ensidigt behandlad som min nu ifrågavarande, för att icke tala om de maktspråk, man velat göra gällande; Men jag förbigår detta ämne, för att endast hålla mig vid det egentliga ändamålet med denna sammankomst och får således till en början nämna, att hvad beträffar sjelfva saken eller transaktionsaffären emellan Konsul Bergemann i Stettin och mig, så anser jag för min sky!dighet, att för dem af härvarande kamrater, som ansett denna affär icke vara af någon komprometterande beskaffenhet, utan min enskildta affär, härmed högtidligen förklara mina höga Chefer, som ensamme äga att döma öfver utofningen af min tjenstebefattning, under resan i somras, och hvad dermed stod i förening, samt under hvars direkta befäl jag då stod och äfven nu står, hafva helt och hållet frikänt mig från allt, som i denna affär kunnat kompromettera hvarken någon af Desse Höga personer eller de Korpser, der jag tjenar; detta, mine Herrar, har jag trott mig böra nämna, icke i afsigt, att dermed inverka på någons enskildta opinion, utan derföre, att jag trott mig, genom detta meddelande, i sin mån egna en rättvis gärd åt dem af härvarande kamrater, som icke utan en viss risk uppstått, såsom delande denna öfvertygelse och hög: uttalat densamma. Efter detta förklarande, mine Herrar, anser jag nu mera icke mig tillständigt vidare vidröra sjelfva transaktions-affären, utan öfvergår till mitt yttrande under sammankomsten den 7:de dennes. Jag hoppas, att detta mitt yttrande är hos hvar och en af Herrarne i friskt minne, och jag ämnar icke att afvika från hvad detta mitt yttrande innefattade. Jag sade, mine Herrar, att om den då af några kamrater uttalade åsigten af saken, vore kamraternas tanka, så visste jag, hvad jag hade att rätta mig efter, och ehuru jag icke delade denna åsigt, skulle likväl kamraternas mening härutinnan blifva regel för mitt handlingssätt, men som saken vore för mig af högsta vigt, behöfde jag tid, innan jag tog något bestämdt beslut. — Med detta mitt yttrande var förenad den innerliga föresatsen, att genom min bortgång från Karpsen rätta miss efter kamraternas tanke och