Aftonbladet – 13 juli 1836, sida 2

NYTT REGISTER TILL ÅRSTRYCKET, ifrån 1811 till närvarande tid. , Granskaren, Siockholms Tidning och någr l andra rättrogn2 hafva vandrat till sina fäder och Ilemnat en ledsam lucka, som icke år så lät rJatt fylla. De brukade att periodiskt uppgörs I regeringens meritlista; men då de sumera ickt Ifinnas, att göra den, måste Statstiduingen sjel I fram, eburu besynnerligt det än ser ut. Na turligtvis är det en insändare, som gjort arbe tet; och det beklagligaste är, att Höglofl. ReIdaktionen icke ens är i stånd gissa, hvem de I kan vara, som gjort ett så godt handiag af pu t patriotism. Höglofl. Redaktionen har doci tillsatt en not af egen fabrik; och den är en; lsam värd sin lilla betraktelse. Denna not, som :ögonskenligen är behäftad med något utom: tordeniligt, rekommenderas åt läsarens synnerIliga bevågenhet. Hon har det djupa a!lvar ock I dunkel i stilen, hvilket nästan. gör den mer: jegnad till en diplomatisk note än en not i er Itidning. Sålunda heter det t. ex: Ett fjerI dedels sekel är redan i sig sjelft en ansenlig tidrymd, och denna skulle synas ännu vidIsträcktare, i den mån sinnenas uppmärksamhei allt mer uteslutande egnades åt hvad som företer de friskasie spåren af ögonblickets ursprung. Nu veta vi således, 1 hvad mån ett fjerdedels sekel skulle synas ännu vidsträcktare! Den. som varit enfaldig nog att icke veia det förut, han må väl erkänna, att ett ljus uppgått for honom! I öfrigt är noten en outtömlig grufva af godt och högfiat språk, utan tvert skakande rörelser eller annat t otyg men dereimot späckadt med ?detaljer, , hvar för sig tasna, islinta osedda eller föga uppskattade förbi de flesta menniskors blickar. Man får veta, hvad en regerings system vill :säga. En förvaltning framgår okävbert (hvilket Gud gifve!) och tager vida mindre uppj märksamheten i anspråk för sina handlingar, Jehuru städse offentliga, än för dessas resultater. Bådas fullständiga förening, icke dag för dag, utan under ett längre tidelopp, bildar hvad :räteligen kallas system; en benämning, den man dock i våra dagar synes föga benägen att tillerkänna sammanhanget af styrelsens åtgärder. Om så är, huru naturlig vore då icke, om man : krusade till och med något mera att tillerkänna osammanhanget denna benämning! Men — skälet hvarföre man ej vill ge namnet system åt sammanhanget? Jo, passionen, söm! helst och lättast mnärer sig af sär skiltheter, misskänner ofta detta sammanhang, hvilket dessutom ej uppenbarar sig för andra än lugna och oväldiga skärskådare. — Att uppenbarelser fordras i wissa fall, der man: med lekamliga ögon icke kan se, det vet man ju; äfvenså att ingen i allmänhet är lugnare ! än den, som sofver. Somliga hafva åter den ovanan, att de ej nöja sig med uppenbarelser; och denna halsstarrighet lärer insändaren kalla passion. Denna fördömda passion går ända derhän, att hon egentligen frågar efier handlingar, men deremot anser resultaterna oftast ligga annorstädes än i menniskors händer. Handla rätt, handla efter öfvertygelse och ett förvi!ladt förstånds föreskrifter, men lemna utsången åt en högre ledning — så tänker denna örhäsdade passion — ty vill du dömas efter esuliater mera än efter handlingar, då måste lu erkänna, att du är en spelare, som, om han inner, har rätt, men som, om han tappar, ar orätt. Bemälte passion synes dessutom cke vilja tro, att man är rätt försigtig, då han ltför mycket talar om resultater, ty det är faa värdt, att de just utgöra den svagaste sidsn taflan. Mängden — och deribland passionen jelf7— har i allmänhet trott sig finna välmeing och beskedlighet i de flesta ting, men eremot en af resultaterna ådagalagd oförmåga