ankommit till Kongl. Kommerse-Kollegium rörande en obetalt skuld af Hr Premier-Löjtnanten von Schantz till Konsul Bergemann i Stettia, hvartill Hr Grefvens svar blifvit nekande; men att Hr Grefven då han vid efterfrågan erhållit underrättelse, det ett dylikt bref innehades af Hr Kommerse-Rådet Bergius besökte nämde Hr Kommerse-Råd, som då varit borta, hvarföre Hr Grefven tillskrifvit honom, med anhållan att beroör: de bref måtte till Hr Grefven öfverlemnas , hvilket äfven af Hr Kommerse-Rådet derefter personligen verkställts. . Att anledningen hvarföre Hr Grefven och Amiralen önskat att så fort som möjligt bekomma detta bref varit att en offentlig handling, af en sådan till utseendet mindre gynnande egenskap, icke skulle produceras, utan att saken möjligen skulle kunna blifva bilagd; att HAr Grefven låtit en bekant öfversätta brefvet, för att lättare kunna meddela dess innehåll åt de personer han ämnat att derom underrätta för att genom deras bemedling få penningarne genast betalte: och att den svårlästa Tyska stilen samt nödvändighrten att med sammanhang kunna anföra flere ställen: af brefvet gjort denna öfversättning erforderlig; att Hr Grefven sedermera begärt. ett besök af Hr von Schantz, dervid hela händelsen noga diskuterats och Hr Grefven tydligt till honom förklarat sin åsigt af saken, men att Hr Grefven Åtta å Tio dagar derefter, den 3:dje eller 4:de Januari, hvilketdera mindes Hr Grefven icke, efter att på Arr Tottie Arfvedssons kontor dagen förut hafva erhållit underrättelse, det liqvid ej ännu vore gjord, 8eende sina bemödanden fruktlösa, beslutat att tll Hr Kommerse-Rådet Bergius återsända Bergemanns skrifvelse, och att Hr Grefven i berörde afseende äfven haft till Kommerse-Rådet färdigt ett bref, då SekondLöjtnanten Egerström kommit till Hr Grefven och, å Hr Premier-Löjtnanten von Steijerns vägnar, som varit sjuk, begärt att erhålla Konsul Bergemanns förenämde skrifvelse, hvartill han af Hr Kommerse-Rådet Bergius varit autoriserad samt att Hr Grefvens redan färdigtskrifne bref blifvit afsändt till Bergius, som genom ett postskriptum underrättats så väl att Bergemanns bref blifvit till Sekond-Löjtnanten Egerström öfverlemnadt som att det genom Hr Premier-Löjtnanten von Steijerns försorg skulle Hr Kommerse-Rådet återställas. Då nu anmältes, att Hr Kommerse-Rådet och Riddaren Bergius önskade företräde, emedan han af tjensteåligganden vare hindrad att längre qvardröja, så fick Hr Kommerse-Rådet förekomma och, sedan Actor begärt att Hr Kommerse-Rådet på sin, såsom sådan Embetsman, aflagda ed, ville lemna upplysning om den atgärd han, i egenskap af Kongl. Kollegii Tjensteman, tagit med Konsul Bergemanns bref, förmälte, att den 9 December sistlidet år ett bref från Konsul Bergemann i Stettin till Kongl. Kommerse-Kollegium ankommit och deruti han bland annat uppgifvit att han hos Hr Premier-Löjtnanten von Schantz ägde en fordran, till hvars utbekommande Kongl. Kollegii medverkan begärts, men att, då Kollegium funnit sig dermed icke kunna taga någon befattning, ehuru Kollegium velat räcka Bergemann, såsom Svensk Konsul, en hjelpsam hand, hade brefvet öfverlemnats till Hr Kommerse-Rådet, såsom Referent, för att på sätt han funne lämphgt, ställa om saken, och att Hr Kommerse-Rådet, till följd deraf, sökt Hr Amiralen Grefve Cronstedt, med hvilken Hr Kommerse-Rådet varit personligen bekant, men som då icke varit hemma: att Hr KommerseRådet sedermera någon afton under Juldagarne bekommit en biljett från bemälte Hr Grefve, deruti han begärt, att få Bergemannska skrifvelsen, hvilken Hr Kommerse-Rådet också sedermera lemnat Fr Grefven, då de, enligt i bref skedd öfverenskommelse, träffats i Konvoj-Kommissariatets rum. På Actors frågor när och af hvilken brefvet återställdes, om någon afskrift togs deraf innan det lemnades till Hr Amiralen Grefve Cronstedt och huruvida något ytterligare bref, som afsåg Hr Premier-Löjtnan: ten von Schantz, från Konsul Bergemann till Kongl. Kommerse-Kollegium ankommit? svarade Hr KommerseRådet, det Hr Sekond-Löjtnanten Egerström återlemnat brefvet, af hvilket någon afskrift vid utlemnandet ej blifvit tagen, tiden kunde Hr Kommerse-Rådet nu icke erinra sig, men upplyste deremot att Konsul Bergemann, uti en sednare skrifvelse, i förbigående, nämnt några ord om affären och uti en ännu sednare sagt sig hafva hört att hans bref här förorsakat mycken ledsamhet, hvilket vore honom okärt — tilläggande Hr Kommerse-Rådet, på gifven anledning, det han af des