Aftonbladet – 9 juli 1836, sida 3

omvexlingen i handhafvendet, nemligen af tjenstemän och näringsidkare om hvarandra. 1:0 Utom den direkta och, positiva fördelen för kopparverket af förevämnda instilutton mec eu Bergsmans-näring, gifver den jemväl indirekta fördelar derigenom, att den, sannolikt hädan. efter som tillförene, skall fästa vid verket personer med insigt, samt med värma för dess hushållning och ange.ägenheter, vida mer är man funnit hos dem, som äro blott fjerdepartsegare. Im man litet genomgår verkets historia, så skall man finna, att endast inom Bergsmausståndet de personer fuunits, hvilka från lång tid tillbaka vid alla allmänna och vigtigare frågo: om Bergslagets prerogativer trädt i spetsen. Bergslaget har icke fjerdeparts-egare utan Bergsmans-ståndet att tacka, för hvad som, i trots af starka motståndskrafter, vunnits i flere strider, föranledde af de mest oförväntade pretentioner på delning och foörminskning af dess egande rättigheter; såsom vid flere tillfällen rörande Bergslagets skogsdistrikt och Koppargrufvans område. Likaså har ibland desse näringsidkare det närmaste deltagandet funnits 1 frågor om verkets beskattning, om konstitution för detsamma och dess styrelser, om Jernverksanläggningar, både i förra och seanare lider, 0. s Vv. Om det tredje sättet att göra smältniagen, nemligen genom frivilliga sammansättningar till smärre bolag af enskilde delägare, har jag ännu icke talat. Det är klart att några restriktioner häri icke kunna göras. — Likväl kan det med anledning häraf anmärkas, att endast igenom sådana den enda rätta och naturliga vägen öppnas till ett allmänt sammanbruk. När delegarne funnit sig föranlåtne att frivilligt ingå i sådane smärre bulag, och desse sedermera blifvit ense om att dem sammanföra, då, och i denna mån, nalkas man målet på en naturlig och billig väg, och då har allt fått tid att bereda sig och ställa sig derefter. När man i denna tafla af dagrar ser hufvudföremålet : propositionen om ett brådstörtande beslut till sambruks införande, stå framskjutet och belyst; så kan man verkeligen deröfver falla i förundran. — Och twllägger man då, att under den första af de nya, större bolagsståmmornre, då frågorne angingo icke mindre än organisationen af en styrelse för bergslagets alla såkallade enskilda verk, hvilka ditintills snart sagdt ingen utdelning gifvit, icke mer än tvenne främmande, eller utom orten boende delegare voro närvarande, och icke mycket mer än halfva delaktigheten representerad, under den sammanhållning, som likväl Bergsmans-näringen nu gör; att äfven detta antal innan bolagsstämmans slut minskades; samt att redan vid den andra af dessa bolagsstämmor de närvarandes antal var ännu mer förminskadt; så synes det ligga temligen klart för hvar och en, att Bergsmansnäringens borttagande skulle låta förespegla den allmänna kallsinnighet icke aflägsen, hvarmed de fleste delegare i stora, mycket sönderklufna och utgrenade bolag merändels se dess angeiägenheter, och hvarigenom sådana bolag sluteligen totalt söxderfalla. (Slutet följer.)