gång fann Lord Melbourne hos sin hustru, och att han syntes blifva ganska ond deröfver. Ja, jag tror till och med, att hon gick så långt, att hon sade att Hr Norton alltid, när han fann Lord Melbourae tillsammans med sin hustru, visade sig mycket ond. Är detta sannt eller ozsann:? Min lärde vän, Sir William Folleit säger, att det är osannt. Han är den förste, som förklarade att detta yttrande var en fulikomlig osanning. Nå väl! huru är det väl då möjlgt, att tro någonting, som Trinette Elliott såger? I afseende på facta motsäger hon hvad som påstås å kärande sidan. Käranden säger, att han kände att Lord Melbourne alltjemt brukade göra besök i hans hus, och ait han icke hade någonting mot dessa besök. Men Trinette Elliott bar den djerfheten ait säga eder, att då Hr Norton fann Lord Melbourne 1 sitt hus, blef han på det högsta uppbragt. Om detta var förhållandet, hvarfore viste han honom ej dörren? eller hvarföore lär han honom ej mårka, att hans besök misshagade honom? Månne han gjort det? Nej; nästan hvarje gång han träffade Lord Melbourne hempiat hos sig, yttrade han sig till honom så här: vill ni bli qvar och äta em bit fårkött med oss? i Det är intygadt genom vittnesmålen, att Lord Melbourne åtminstone en gång i veckan åt middag hos Hr Nerton, och det på sjelfva denne förolämpade äkta mans inbjudning. Om J viljen tro Trinette Elliott, så hade Hr Norton deremot nästan lust att kasta Lord Melbourne utför trappan, när han kom hem och fann honom i sitt hns; då deremot, enligt hvad min lärde vän yttrat, Hr Norton efter all sannolikhet tilltalade honom ungefär så här: min bäste Lord Melbourne! var så god stanna qvar och hål! till godo med hvad huset förmår, och sen vilja vi fara tillsamman till Covent-garden på spektaklet. Detta är tillräckligt rörande trovärdigheten af Trinette Elliotts nppgifter.. Nu påstår jag, att när en jury finner ett vittne, som på detta sätt framför uppenbara osanningar, är det juryns a. skyldighet, att ej sätta tro till vittnesmålet i allmänhet; och den sak ett sådant vittne användes att bevisa, måste anses för ganska misstänkt. x Ett af vittnena anförer, såsom ett bevis emot fru :Nortons äkta trohet, att hon ibland, då Lord Melbourne var i buset, kom upp i sitt rum, tvättade sina händer och klädde sitt hår. Är det väl möjligt! för det ett gift fruntimmer tvättar sina händer och arrangerar sin hårklädsel innan hon går till middagsbordet, måste hon hafva brutit mot sitt äktenskapslöfte! Hvad är väl vanligare, än att ett fruntimmer gör sin toilette? ) Finnes, det väl något bättre fruntimmer, som ej dagligen gör det? Vittnesmålen upplysa, att fru Norten ofia roade sig med att ansa sina blom-! mor och se om sina blomsterkrukor. Likaledes att hon brukade rita med blyerts. Var detta ej tillräckligt, för att kunna bli smutsig om händerna? Fru Norton var dessutom mor, och plägade leka med sina barn. Det är ju ganska möjligt, att d2 kunde hafva smutsat hennes händer. I fall sådane omständigheter, som dessa, skulle utgöra bevis om bruten äkta trohet, så skulle ej det dygdigaste fruntimmer i landet kuna undgå misstanka. — VWVittnena Bulliman och Saunders framhafdes för att bevisa, att Miss Armstrong, vid åtskilliga tillfällen, i sin vagn fört fru Norton till Lord Melbournes hus. Nå väl! mina Herrar, hvem är väl denna Miss Arm.strong? Alla sammanstämma deri, att hon är ett: fruntimmer af det mest oklanderliga rykte, sora umgås i de högsta och bästa sällskapskretsar, och en dame, hvars sannfärdighet och rättskaffenshet det är omöjligt att draga i tvifvelsmål. Hon är dotter; af öfverste Armstrong, en man af heder och tapperhet, som, efter hvad jag tror, tjenat sitt fadernesland med distinktion. Nu frå-. gar jag eder, i fall några slutsatser böra dragas från de; besök, fru Norton gjort hos Lord Melbourne, hvilket vittne borde väl då höras? Månne man å motsidan önskar att få sanningen i dagen, att få verkhga förloppet af hela saken utredt? i fall man det gör, hvarföre inkallas ej Miss Armstrong såsom vittne? Det vore ett ärligt och hederligt vittne, ett på hvars intygande Her jurymän kunde fullkomligt lita. Nej; hon blir ej kallad ait vittna, men i hennes ställe fån iJ höra betjenten och kusken, som intyga att Miss Armstrong ofta fört fru Norton till Lord -Melbournes hus, och af denna omständighet vill : man å motsidan få eder att sluta, att hon gjort sig skyldig till äktenskapsbrott. Men kan man val på: sta, att om en fru gör ett förmiddagsbesök hos en karli hans hus, hon. endact och allenast ; fxl:4 el