gen med deras jordbruk, för gemensamt eller omväxlande begagnarde af erbetskrafier. Om medium af hela det ärliga vinstbelopp skulle härefter entagas till 12,000 Rdr B:co. — och vore denna vinst ännu sida större, ehuru icke öfverezssstammande med min öfvertvgelse, så frågar jag tillbaka, huru stort den första artikelförfattaren iror öfverskottet, till deluizg på 1200 fjerdedelsparter, kunna blifva, om denna behållning ens väckte, sedan atlöningen vora bestridd till en ny Tjensltemanna stat, med dess öfveroch under-betjenng och uppsyninssmän dels verkligen behöflige, deis ock obehöflive, efter samsbruks införarde, och alla dermed, el.er med en sådan förändring 1 hela hushållnivgen, åtföljande kostnader och afbränringar, hvsrigenom emellertid någon jemnförelse egenteligen icke blefve möjlig! Om mean nu vill gå ull det framtida, i fråga om ett så kalladt samb.uks införande i stället för det nuvarande; så bör man visserligen hvarken med prevention elier predi!ection se dem någondera, utan öfverväga ömsesidiga både fordelar och olägenheter; ity nog kan äfven nuvarande Bergsmans näring öfvergå till skadlig för fjerdeparts egsren. Jag åsidosätter vid detta tillfälle att betraktan—de deröfver, om det ligger i fjerdeparts-egarens makt at kunna tvinga till ett allmänt ssmbruk. Nog af: flere utvägar för honom att komma till uidelning af denna sin egendom lära icke gifvas, än: antingen så som mu tillgår ; eller genom allmänt sarmanbruk; eller ock derigenom att en hvar uppsmälter sim malm, sntingen ensam, eiler i Bolag med andre Delegare efter f:1villig öfverensk ommelse. Jag medgifver att det vid första anblicken kan förekomma stötande, att se i bredd med sig en särskild corps taga en del af sitt uppehälle. Men vid sambruk skulle detsamma ses med en annan corps, nemligen af tjenstemän och betjening. I detta sednare fall bör man likväl besinna : 1:o att införandet af ett sambruk icke är ett försök, från hvilket man återgår när man behagar ; ty hvarken skiljer man sig lätt ifrån en stor tjenstemanna-personal, eller kan mer återställas den gamla organisationen, en gång upplöst, att tillvägabringa smältningen gerom en mängd, med hvarannan stridande entreprenörer : 2:o huru svårt det först och främst måste blifva for ett stort bolag, eller en menighet, särdeles om det händer att någon stark protektion för gunstlingar vill bereda valen och blifva rådan—de, att få utsedde personer med sans, lugn, ihärdighet och sträng redlighet, samt med denna dena sanna ocn helsosamma kraften och verksamheten ; huru ofta dessutom ändamilet förfelas genom felaktiga administrations-systemer, i hvilta det felaktiga alltid är svårt ati få afhjelpt inom mycket sönderklufne Bolag ; och huru alltid svårt det blifver för ett sådant att med egen betjening sköta en större hushållning och rörelse, och ännu en gång will jag erinra om det redan onmämnde märkliga förhållandet, att flere större Bergsmän, med förmögenhet och med stort antal fjerdeparter, funnit för godt att draga sig I tillbaka. Då för desse det icke kunnat lyckas latt få biträden eller förvaltare med egenskaper och med nog energie för att bereda afkastning, jär sådant ner att vänta af hela denna menighet ! 3.0 huru betänkligt det i alla fall är, för ett . samhälle, att, i stället för en Märande stat, ; Jinföra en helt och hållet Tärande, hvilken, ju I mer den i förtid infördes, i samma mån måste I blifva desto större, utan att ändå gifva samma t garanti, som den förra för sin förvaltning, och desto större qvarstode den omsider till af-pensionering, hvilket slutligen, då Koppargrufvan , i sj upphör att gifva bidrag, måste ske ifrån de , ) Enskilda Verken: 1 a r—— — — . . -XX ??-?2?H ? — RV 4:0 det stora förlagets anskaffande, icke alle, nast till koloch arbetslörer, utan äfven till t) anskaffande och inköp af hyttor och verkstäder för smältningen. Det förra kan någorlunda til storleken bestämmas; ty aldraminst det, som icke blifvit vinst, måste finnas i förlag. — Antager man då en års-tillverkning lika med den sista, eller 2400 skepp., hvilken dock, efter vuinnen nedÅAcattining : varlkate han Lo oJ gav An