Aftonbladet – 8 juli 1836, sida 3

gare passioner cch farligare rivalite:er. — Tills dzeto bar han allt skäl, att önska sig lycka til deita system. OLE BULL. Det är bekant att dexne son af brödrariket för närvarande vistas i Engand, och der förvånar med sin utomordentliga tslang på violinen. Uii ett of de Engelska bladen, The Spectator, hbafve vi funnit en beskrifniog på hans första uppträdande, som vi här nedan meddela, då det torde iniressera de fleste musikvänner bland våra läsare att erfara, huru Ole Bull blifvit af sin kajman John Bull välkomnad: Ttalien ansågs vanligtvis uteslutande såsom födelseort och uppamningsskola för tonkoustnärer af alla klasser, men hvarje land i Europa gör nu anspråk på att dela denna ära. Bland de utmärktasie sångare, som för närvarande vistas i London, är en född af Spanska föräldrar i Frankrike och en annan Rysk lifegen; af de berömde exekutörer på serskilda instrumenter, som nu besöka oss äro tvenne Tyskar, och en: från Belgien; och Norrige har skickat sin represent till den musikaliska kongressex i Hr Ole Bulls person. Laporte, som förijente vackert på sitt kompanionskap med Paganini, synes hafva på lika sätt fästat Hr Ole Buil vid sitt hus och sitt intresse; men han har icke spelat sina kort så väl, som förra gången. Måhända är också Hr Ole Bull icke ett så godt kort att dra på; men vi minnas huru den Tialienske violspelarens olycksbådande ansigte, långt före hans ankomst, fanns att beskåda i fönstret hos hvarje gravyrhandlare; och huru tvifvelsmål, förhoppningar, fruktan, fröjdebetygelser, enligt hvad tidningarne förkunnade oss, höll Englands hela musikaliska befolkning i spänning, allt efter som depescherna från Paganini förkunnade möjligheten — ovissheten — sannolikheten — och ändteligen hans gratiösa beslut att hedra detta land med sitt besök. Herr Ole Bull deremot kommer till London, endast med ryktet att vara en stor violinspelare. Hans ansigte är hvarken gastlikt eller svartmuskigt; han ser icke ut att hafva varit instängd tio år i ett ensamt fängelse, icke heller kan han hafva mördat en eiler ett par hustrur, emedan han, efter all anledning, icke är öfver tjugutre år gammal, och ar en ljuslätt Nordens son. Som han derföre ej är någon ryktbar mördare eller bedragare, men af ett enkelt och anspråkslöst maner och sätt att vara, måste hans attraktionskraft å Londons befolkning vara långt mindre, än den mystiska Paganinis. I alla fall har Laporte, Direktören för Italienska Operan, ansett ponom värdig att presenteras såsom Lejonet i hans menageri, uli hvilket Tamburini, Rubini och La Blache enI dast intogo platser af andra ordningen. I Hr Ole Bull är utan allt tvifvel en underbar virtuos. — Hans syfiemål är, likt Paganinis, I förnämligast att väcka förvåning, och häruti lyckas han fullkomligen. Hans exckution på viulinen utgöres af en serier af öfvervunna Svårigheter och utförande af skenbara omöjligheter; han är i stånd eit först spela en lång följd a! oktavpassager, och derefier uthålla en ton, på samma gång, som han arpeggierar en annan, så åtminstone förekommer det åhöraren, samt at på en gång taga tre, till och med fyra toner: endast hastiga eiler briljanta passager tyckes har sätta sig öfver, de förekomma jemförelsevis me: ra sällan 1 hans spel och endast såsom en slag vederqvickelse eller hvila ifrån de större svå righeter, han öfvervunmt. Hans makt öfver fla geolets-tonerna är stor, ehuru mindre absolu än Paganinis; men den skicklighet och precision med hvilken han öfvergår från den vanliga til den harmoniska skalan, är fullkomlig. En gån slutade han med ett uthållande diminuendo, son af.og så gradvis och omärkligt, att vi med de mest ansträngda uppmärksamhet och under de djupaste tystnad icke kunde bestämdt urskilja de ögonblick detsamma upphörde; det var en kom pleit praktisk öfversättning af det Italienska or det perden dosi. Till Stora Kopparbergets Fjerdepartsc