Aftonbladet – 7 juli 1836, sida 1

STOCKHOLM den 7 Juli. Med dagens utländska poster ankommo tidningar från Paris af d. 26 samt från London afd. 27 Juni. : De sednaste Hamburger bladen äro af d. 1 dennes. Å Frankrike. Aterigen har ett försök blifvit gjordt mot Konungens hf. D. 23 Juni, klockan ett qvar! öfver 6 e. m. skedde gerningen, just som Kopungen skulle resa tillbaka till sitt lustslott Neuilly. En ung man hade en timma förut gifvit sig i samtal med en skiltvakt, hvilken stod vid jen port, som från yttre borggården i Tuilerierna förer ut till triumfbågen på karusellplatsen. Under samtalet körde de vagnar upp, som skulle åtfölja Konungen tillbaka till Neuilly. Då afbröt den unge mannen samtalet, emedan, som han sade, den icke kommit, på hvilken han väntat , och han således ville gå hem. Derpå gick han in på borggården och ställde sig vid portgången, genom hvilken Konungen skulle passera: Kl. ett qvart öfver 6 beledsagades H. M. till vagnen af Hr Calleux. H. M. höll just på att helsa nationalgardes-vakten, som uppmarscherade på venstra sidan, då den unge mannen, som stod på den högra, hastigt tog fram en käppboössa, hvilken han förut setts nyttja som spatserkäpp, stack in mynningen genom vagnsfönstren och sköt åt Konungen. En H. M:s adjutant (eller, enligt andra uppgifter, en poliskarl), som märkte företaget, stog undan bössan, så att kulan for in i vagnstaket, utan att skada Konungen eller någon af dem, som med honom sutto i vagnen (Drottningen och Mad. Adelaide). Bitar af förladdningen skola dock hafva fastnat i Konungens polissonger. Så snart vagnen hunnit utom inkörsporten, lät Konungen hålla, visade sig för det förskräckta folket och ropade: ingen är sårad. Vive le Roi! Detta sista upprepades af folket; och vagnen for af till Neuilly, utan att någon förstärkt eskort medtogs. Vid framkomsten till Neuilly sade H. M. till Belgiska Konungen och Drottningen, samt prinsarna och prinsessorna: J sen, mina barn, att jag är oskadd, fast man just nu lossade en pistol emot mig. Emellertid hade en polisbetjent gripit dilinquenten, som omringades af nationalgardisterne, hvilka släpade honom till vakten, sedan han gjort ett försök att sticka ihjel sig, men blifvit hindrad derifrån och afväpnad. Genast anstältdes med honom förhör. På fråga, hvad han hette, skall -han hafva svarat: af komsideration för min familj måste jag dölja mitt namn. Nästa fråga: om han ångrade gerningen, besvarade han med ett: ingalunda; vore jag fii, skulle jag göra det om igen. Då han märkte, hvilken sensation detta svar gjorde, tillade han: J kunnen icke fatta, hvart en djup och stark öfvertygelse kan föra. Postkarlarne, med hvilka han språkat en stund förut, igenkände bonom genast; och han uppmanade dem att säga, om han under samtalet med dem förrådt någon oro. En sergeant vid nationalgardet, pistolsmed till professionen, begärde att få tala med polisprefekten och tillstod, att han igenkände sitt eget arbete i det gevär, som brottslingen nyttjat. Han uppgaf gatan, der den