Aftonbladet – 6 juli 1836, sida 2

LITTERATUR. Anteckningar i Fäderneslandets häfder för unga och gamla, isynnerhet bland allmogen; af en gammal vän af historien; med teckningar af alla Pasa-regenternes — bröstbilder.Ett sällskap till almanackan. Stockholm 1836, hos L. J. Hierta, på dess ftörlag. 504 sidor 16.:mo; priset 32 skill. rgs i exemplar; 36 skill. häftadt med tryckt omslag. i (Slut fr. gårdagsb.) Läsaren tycker måhända, att våra utdrag ur detta lilla arbete redan vant för vidlyftiga; men vi tro likväl, ai till slut på vår anmälan deaf, följande skildring af f. d. konungen Gustaf Adolfs första regeringsår samt lynne och personlighet skall läsas med intresse. Gustaf Adolf hade för öfrigt blifvit uppfostrad på det sätt, att man gjorde ti!l hans högsta pligt såsom konung att försvara och bibehålla den oinskränkta konungamakten. Derföre uppsade han också all vänsksp med den nya Franska republiken oeh kallade, sitt sändebud denfrån tillbska, hvilket likväl icke hindrade, att Engelsmännen borttogo 20 Svenska skepp, som wille handla med Frankrike, så att Sverige var i missämja både med England och Frankrike, som just på denna tid voro hvarandras värsta fiender, och måstsöka säkerhet för sin handel i ett förbund med Ryssland. Äfvenledes borttog Gustaf Adolf tryckfriheten och tillsatte granskare eller censorer öfver alla skrifter som utkommo, samt förordnade, att hvar och en som ville utgifva tidningar eller tidskrifter skulle hafva tillstånd af Kansli-Kollegium. Dertill kommo ett par svåra missvextår, åren 1798 och 99, så att folket i Götheborg, Norrköping, Malmö och på flera ställen gjorde upplopp, och ville isynnerhet förstöra kronbrännerierna samt tukta deras arrendatorer. Afven utkommo stränga lurendräjeriförordningar och husvisitationer anställdes, hvilket ej litet retade folkets missnöje. Ett nytt kopparmynt utkom: de så kallade poletterna eller tvåstyfversstyckena, som folket ansåg ej svara mot sitt påsatta varde, Både jordbrukarne, embetsmännerna och de: handlande voro missnöjda. En del af den allmänna nöden var visserligen icke regeringens fel, ty den kunde ej rå för sillfiskets uteblifvande; men Gustaf Adolf bar med rätta skulden derför, att hafva satt sig i ovänskap både med Frankrike och England. Emellertid föll riksgåldsmyntet så i värde att det gällde 40 procent mindre än bankosedlarna; skiljemynt saknades och den allmänna förlägenheten i penningeväsendet tvang ändteligen Konungen till det steg, han af ovilja mot Ständernas sammankomst så länge uppskjutit, att sammankalla en riksdag och låta kröna sig, ehuru Nordin rådde honom att taga detta steg Ständerna förutan. Det svåra steget måste emedlertid tagas, och Ständerna sammanträdde 1 Norrköping i Mars 1800. Krönisgen verkställdes i början af April och man ansåg för ett olyckligt förebud, att kröningshästen blef istadig och kronan skafde hål på Konungens hufvud. Men vigtigare frågor förekommo snart, och adeln började sin gamla sirid mot Konupgamakten i penningfrågan. Att adeln till ett betydligt antal infann sig vid hylleingen, aflade trohetseden och derigeno. på visst sätt antog föreningsoch säkerhetsakten, fägnade Konungen på det högsta; men så mycket mer steg hans missnöje, då flera snillrika och välsinnade ledamöter af detta stånd väckte fråga derom, att Bankens och Riksgäldskontorets förvaltning skulle genom trycket meddelas Svenska folket, så att kronan ej finge hushålla med dess penningar efter behag; hvaraf Gustaf III:s regering tillräckligt visat olägenheterna. Gustaf Adolf ansåg emellertid dessa förslag med högsta missnöje ; I synnerhet då hans anbud, att göra Bankens förvaltning offentlig, men hålla Riksgäldskontorets hemlig, ej bättre mottogs, än att flera af Adeln lemnade