Aftonbladet – 4 juli 1836, sida 3

För dem, som ständigt och kanske icke utar skäl klaga öfver de föga lysande vilkor literatörer och författare hafva hos oss, torde det ickt vara utan intresse att erfara, hvad Menzel berät tar i en artikel uti sitt Litieraturblatt, on Jean Paul, ast nemligen denne herrlige och verkligt patriotiske Tyska nationalskald bokstaf ligen skulle hafva svultit ihjel, om han icke a främlingar blifvit understödd med pensiorer PSin första pension fick han neml. från Frank: rike, och den andra från Ryssland. Furs Dalberg, visir hos Tysklands på 5St. Helen: slumrande fordna protektor, var liberal mo författare, för att stämma dem gynnsamt för si store Sultans sak; och då både Sultanen och visiren blefvo jagade öfver Rhenströmmen, hoppades Jean Paul blott af en hka liberalitet frår ryska sidan, hvad han icke vågade hoppas af sit fädernesland. Spazier meddelar i sin biograf öfver Jean Paul, hans ansökning hos Kejsa Alexander om en pension. En pensionerac skald är i och för sig sjelf en faslig tanka, mer 1 synnerhet måste en som tiggt sig till pensio nen vara det. Slutligen upphörde pensioner från Ryssland, men ersattes då af en dylik frår Bäyern.