Aftonbladet – 4 juli 1836, sida 1

Lon NR Med 28 LO ana , ARBE AR d 8 MW Ae Uv UU: Frankrike. Posten är ovanligt mager. Det enda, som kan vara af någon betydelse, är att General -Baudrand, som åtföljt Prinsarna på deras resa, helt hastigt kommit tillbaka till Paris — af betydelse så vida det bekräftar sig, som en tidning berättar, att han skall oförtöfvadt afgå till Peiersburg med något ärende af ömtålig beskaffenhet. Man minnes, att det var samme man, som straxt efter Julirevolutionen skickades till Ryssland med det sedermera kunnigt bhifna, undergifaa brefvet från Kon. Ludvig Filip; och han skall äfven nu hafva att öfverföra uppdrag af den hemligaste och förtroligaste natur. Vid instundande Julifest kommer triumfbågen de PEtoile ändtligen att aftäckas. Den begyntes, såsom man vet, redan år 1808. Nu arbetas ifrigt på dess komplettering; och man har redan begynt undanskaffa de omkring bågen uppförda pl.nk och verkstadsbyggnader. Ian är till och med redan betänkt på den gas, hvarmed kandelabrerne å byggnaden skola upplysas. På de fyra sidostyckena har man anbragt namnen af 96 de förnämsta segrar, dem Fransmännen vunnit ifrån revolutionens begynnelse till kejsardömets fall. Slagtningarne vid Austerlitz, Jemappes, Marengo, Arcole och Abukir äro föreställda i bas-reliefs. Namnen på 30 af samma slagtningar, allt ifrån Valmy ända till Ligny, figurera dessutom på oruamenterna å pelarne. Alla de anförare, som vunnit segrarna hafva fått sina namn anbragta på fyra taflor. -— Hos Pairerna har, såsom vanligt, någon legitimistisk bitterhet gifvit sig luft vid diskussionen om de till Julifesterna erforderliga 200,000 Francs, som dock beviljades med stor pluralitet. l Den 20 Juni dog den namnkunnige Abbd Sieyes. Man känner hans märkvärdiga lefnadsbana, såsom ledamot af Nationalförsamliger, af Conventet, af de Gamles Råd, af Dicrectorium, af Consulatet, af Senaten under Napoleon. : Ingenting hade han qvar, utom ledamoskapet i Institutet, dit han åter invaldes efter Julirevolutionen. Före denna, allt ifrån restaurationen, hade han lefvat i landsflykt. General Bugeaud skall från Afrika hafva inberättat, att han redan begynt sina operationer mot Abdel Kader, som också lidit flera förluster. Franska styrkan var på väg till Tlemecen, för att undsätta garnisonen derstades. Det berättas äfven, att Kejsarn i Marocco funnit sig föranlåten att lemna upprättelse för det bistånd, han gett Abdel Kader, hvarföre, bland annat, 20 vid Macta fångna Fransmän bhfvit utlemnade. Å Spanien. Ännu den 16 Juni herskade fullkomligt lugn i Madrid, och ministrarne syntes räkna med sådan visshet på dess fortfarande, att de beslutat skicka en del af garnisonen till General Roten i Arragonien, hvarest de Carlistiska banden, i synnerhet under Cabreras anförande, blifva dagligen djerfvare. En allmän amnesti väntades på Drottningens födelsedag d. 24 Juli. Den nye krigsministern Mendez Vigo hade iden 13 anländt till hufvudstaden och genast bivistat en kabinettskonselj, hvari äfven QCorz dova deltog. Denne sednare har nu ändiligen lemnat hufvudstaden och den 19 anländt till Vittoria. Han beskrifves såsom en fulländad intrigant och så litet fast i sin tillgifvenhet för den konsttutionella saken, att han intet ögonblick skulle tveka att med sina trupper öfvergå till Don Carlos, i fall sinnesstämningen hos hans armd möjligtvis tilläte något sådant. Hufvudändamålet med hans besök i Madrid tyckes, näst befordrandet af hans egna fördelar, hafva varit att åstadkomma en intervention från Frankrikes sida. Nya förslag i detta hänseende hafva derföre blifvit lemnade till Fransyska sändebudet i Madrid, hvari partiernas ställning i Spanien skildras och det slutligen säges, att Drottningen, ännu innan årets slut, skulle störtas af det oroliga muvemangs-partiet, om icke Frankrikes bistånd förländrade det. Imedlertid tyckes Ludvig Filip vera föga benägen dertill och skall hafva fordrat, att ännu ett allvarligt försök gjordes till krigets slutande med Spaniens egna krafter, innan Frankrike verksamt uppträdde deri. Ministeren synes med bekymmer emotse valens utgång, men fortfar imedlertid med sina såkallade reformer, hvilka dock hufvudsakligen ej tyckas bestå i något annat, än de liberala embetsmännens förafskedande. Dess nenningfs.