Aftonbladet – 2 juli 1836, sida 1

EN DISKUSSION I FRANSYSKA DEPUTERADE KAMMAREN. (Slut fr. N.o 26.) Sedan Hr Lafitte slutat sitt tal, uppsteg finans ministern Grefve dArgout i tribunen, för at söka vederlägga honom.. Hr dArgout höll sit blott till den financiella sidan af talet, och vill bevisa att intet. egentligt deficit fanns, hvarjemte han karakteriserade Hr Lafittes förslag, at reducera amortissementsfonden, såsom illusoriskt, farligt och lagstridigt. — Hr Thiers förbehöl sig, ätt 1 den följande dagens session utförligen få besvara Hr KLofittes anförande. Så snart Kammaren var församlad d. 135:de, besteg han derföre tribunen, och börjide med ett relatvift rätllfärdigande af den nuvaranda regeringen, iså måtto, att hon med de financiella medel, som lemnas i hennes händer, åstadkommer vida mera gagn och nytta, än restaurationen gjorde. Denna sats genomförde han med stor klarhet, sedan han till en början utvecklat, huru orätt det var att bedöma värdet eller ovärdet af en revolution, efter de kostnader den förorsakat. Om en revolution först blifvit oundgänglig genom regeringens mened, så skickar det sig icke, att fråga hvad den kommer att kosta; så snart man öfvertygat sig om nödvändigheten af en revolution, så kunde man icke fästa sig vid dylika små bi-konsiderationer. Man kunde siedes väl önska, att restaurationsregeringen icke hade kränkt kartan och derigenom undvikit revolutionen — fastän talaren trodde, att eberäkneliga fördelar ntvecklat sig för Frankrike ur denna händelse — men man finge icke önska, att sedan kartan en gåvg blifvit kränkt, revolutionen icke destomindre uteblifvit. För öfrigt skulle Frankrike gerna betala litet mera än under restaurationen, för att glädja sig åt detta framskridande i materiellt välstånd och politisk frihet, för hvilket restaurationen stått i vägen, och som revolutionsregeringen af alla krafter befordrat. Efter hvarje revolution skola alltid utgifterne skenbart öka sig, och det af trenne orsaker: 1:o emedan en Ttevolution söker att bringa ordning och således centrealisation i finansväsendet, och derföre ådrager staten direkte en mängd utgifter, som dittills utgått af den enma eller andra bikassan, alltså egentligen också af staten; 2:o emedan en revolution går ut på att frambringa större välstånd; men utvecklingen afstorre välstånd gör äfven en förhöjning nödig i de utgifter, genom hvilkas nyttiga användande man söker höja landets välstånd; 3:o emedan en revolution måste vara betänkt på sitt eget försvar, och derföre sätta sig i värnbart skick. Men det Vore dock icke sannt, att skatterne nu äro högre än under restaurationen. Detta påstående sökte Talaren bevisa under ett stort slösande med siffror, och öfvergick derpå till den mera interessanta utvecklingen, hurusom man nu gör vida mera gagn med lika qvantitet penningat, än under restaurationen. Hr Thiers bevisade nemligen, att 303,000 man nu hållas under vapen för 208 millioner, då deremot restaurationen depenserat 315 millioner på blott 255,000 man, så att en soldat nu öfverhufvud ej kostar staten mera än 686 francs om året, då samma kostnad deremot under restaurationen steg till 853 francs. Det är sannt, att af statsutgifterna under restaurationen 125 millioner nu försvunnit, genom nedsättning af civillistan, afskaffande af gardet, indragning af pärernes dotntioner, en mängd nedsättningar af löner och andra utgifter i serskilda administrationsgrenar. samt betalning af en del af statsskulden. Men om man deraf ville draga den slutsats, att den nuvarande budgeten alltså egentligen borde vara 123 millioner lägre, än restaurationers budget, så skulle man taga mycket fel. Dessa 125 millioner användas nemligen på annat sätt, och Kammaren må sjelf döma, om det ej skett ändamålsenligare, än under restaurationen. Först ee Bo ok aanR mn an Id Af daccga 1985 OT HERE ADS DANTE FTAILSTERNEITNEA SIR AF TEL DT FSS LKDRTIRN TIO UNS SJ VETE 4 )