I hända kan således den förklaring Hr von Schantz genast efter skrifveisens uppläsande afgaf, eller att det deruti uppgifne förhållandet vore osannt, tillskrifvas den ringa uppmärksamhet Hr von Schantz skänkte dess innehåll. Derna förmodan står likväl i strid med hvad Hr von Schantz i sin sedvare inlaga yttrar, med afseende på det samtal han ägt med Grefve Cronstedt, och som den aktning och vördnad Hr von Schantz säger tillåta honom att förklara en sådan persons underrättelse för osann, utan att fatta dess innehåll, så torde anlednngen till Hr von Schantz svaga fattningsförmåga någorlunda ligga i klar dag. Emellertid synes uti ofvannämde skrifvelse, så väl anledningen till sammankomsten som till dess beviljande från vår sida. fr von Schantz förmodan att dess föregående bref samt deri uppgifae skäl för ett sådant sammanträde, hvilka alla blifvit afslagnue, skulle bättre ådagalägga sammanträdets ändamål, än de grunder, hvarpå det blifvit beviljadt, är af en serdeles natur. Det gläder oss äfven att genom framläggandet af oftanämde skrifvelse tro oss hafva visat, att det af en förman gifna löftet till Er von Schantz att söka med öfvertalande skäl bereda en sammankomst ; eller, såsom fir von Schantz troligen endast för att ge mer bestämdhet åt begreppet inom parenthes uttrycker sig, icke genom befallning, blifvit äfven af en annan förman uppfyldt. Hvad beträffar anmärkningen emot min, Gosselmans, försgätenhet af förhållandet under penningarnes negocierande i Stettin, får jag blott förklara, att mitt minne så mycket mindre kunnat svika, som lyckligtvis en promemoria finnes, hvilken, utom det den under tiden kunnat styrka nämde sinnes förmögenheter, äfven nu vittnar om dess riktiga utsago. Denna minneshjelp är nemligen Konsul Bergemanns räkning på ångfartyget Gylfes utgifter i Stettin. Den är hvarken uppsummerad eller qvitterad i Preussiskt utan i Svenskt mynt, och inskränker sig icke till de af von Schaniz lemnade 110 Rdr Pr. kurant, utan går ända till 602 Rdr Svenskt Banko, hvilka också såsom betalning äro : qvitterade derå. Häraf följer, att jag icke behöft anlita von Schantz om några penningar, för att undgå det obehagliga att i mina räkenskaper med Förvaltningen af Sjöärenderna beräkna kurs-förhållanden m. m., eler undanrödja det obehaghga af en något vidlyftigare redogörelse, hvilket, enligt von Schantz) uppgift, skulle varit motivet till min begäran om hans understöd. Tvärtom gjorde desse oftanamde fatala Preussiska Dalerna — just för beräkning af kursförhållanden, redan vid detta tillfälle, mera besvär, än den större delen af summan, hvilken liqviderades i Svenska Bankosedlar. Lägges nu härull att jag, om icke till fullo, åtminstone ännu mycket närmare, kunnat betala Konsul Bergemanns räkning med öfverblefaa Svenska penningar, hvarmed de tvenne följande dagarne liqviderades lotspenningar genom Calmare sund och Stockholms skärgård samt 6 famnar ved i Calmar, så faller det sig temmeligen klart, att, om det lärer blifva svårt lagligen styrka hvilkendera urpgift är med sanningen öfverensstämmande, man likväl i . dessa facta har säkrare ledning för sin opinion i tby fall, an den af von Schantz åberopade klarheten och rimligheten eller en mycket större probabilite Men utom dessa direktare skäl, finns en annan omständighet, hvilken, åtminstone för dem som känna vanlig praxis så väl på Kronans som enskildas fartyg icke är mindre upplysande. Kan man nemligen förmoda, att en befälhafvare på ett fartyg skulle anlita en annan person om att negociera penningar ull betalande af en del af fartygets utgifter, då han sjelf har mycket lättare att, för få ord och ännu färre penndrag, erhålla, icke allenast denna del, utan till och med hela detta belopp. Det finnes knappast mer än ett sådant fall möjligt, ehuru just ändå icke så troligt — förutsatt, att ingen supercargör medgifves på Kronans fartyg — och detta vore om fartyget låg i en långt aflägsen hamn, der man råkade ut för en kommissionär, hvars tungomål Fartygs-Chefen ej vore mäktig, men hvilket deremot kupde talas af den supponerade tredje personen. Detta var likväl icke händelsen i Stettin, ty Hr Bergemann. talade icke allenast Tyska och Fransyska, utan äfven Spanska och Engelska, så att nästan hvilken skeppare som helst hade temmelig godt tillfälle att taga sig fram med honom, utan att behöfva anlita en tredje persons beredvillighet. Hvad åter angår min högst oriktiga framställning om att von Schantz yttrat sig, i egenskap af — — — MMMM —— — — 0.