som endast ägde detta till föremål och påföljd. Gränsen för uppgifter i detta fall skulle på sådant sätt måhända kunna utsträckas ända derhön, att hvad två eller tre kamrater sig emeilan yttrat i denna ryktbara affär skulle läggas i dagen, oaktadt det på Hr von Schantz ställning ej ägde mera inflytande, än det ofvannämda sammanträdet. Vidkommande det bestarada förnekande, hvarmed Ur von Schantz ansett sig kunna möta vår berättelse om förleppet vid sammanträdet den 7:de, finnes det ej för oss någon möjlighet att kunna ådagalägga sanningen af vår förklaring, till hvilken vi helt och hållet hänföra oss såsom med rätta förhållandet öfverensstämmande, då vi ej kunna genom vittnzn bevisa hvad som endast af parter åhörts. Emellertid torde det rum för medgifvanden , hvilket fir von Schantz lemnar, genom att i slutet af denna del af sin förklaring, hvilkea börjar med ett så bestämdt förnekande af vår uppgift införa ett härmed må nu vara huru som hetlst, göra det af oss alla emot homom ensam viisordade förhållandet åtminstone något mera tänkbart , än Hr von Schantiz synes vilja medgifva, att vid ett tillfälle af denna beskaffenhet uteslutande bedöma saken efter hvad sannolikt synes, såsom Hr von Schantz antyder, kan städse vara att spela ett högt spel om rätt och samvete. Om deremot en någorlunda grundlig kännedom om de handlande personernas karakter dervid kan komma till ledning, blir afgörandet oftast både lätt och rättvist. Med lugn underkasta vi oss en så beskaffad sakens pröfning. Det förhållandet, att ett skrif-fel uti vår förklaring iesmygt sig, då den 24:de, i stället för den 29:de Januari, deruti angifves såsom dagen för det sista sammanträdet, har af Hr von Schantz Blifvit begagnadt, för att framkasta den förmodan, att en annan, som han hört sägas, honom rörande sammankomst emellan den 7:de eeh 29:de Januari ägt rum, hvartill kamraterne af mig, Coijet, skulle blifvit kallade. Det borde ej falla Hr von Schantz oväntadt, om;, efter de tilldragelser, som inträffat, hans kamrater skulle tillfälligtvis eller genom öfverenskommelse ofta sammankomma, utan att dess person dervid vore påräknad. Hvad slutsats Hr von Schantz deraf må draga, bör den dock ej kunna leda dertill, att vi skulle äga för honom redogöra för sådana sammankomsters ändamål. Emellertid, på det att det hemlighetsfulla språk, hvarmed man stundom söker att väcka nyfikenhetsbegär hos andra, måtte förlora den beräknade effekten, förklara vi bestämdt, att emellan den 7:de och 29:de Januari intet sammanträde oss emellan ägt rum, för att ge Hr von Schantz affår någon ytterligare behandling. Innehållet af det skriftliga anförandet, Hr von Sehantz i sin förklaring säger mig, von Steijern, hafva uppläst vid sammanträdet den 29:de var det meddelande från Amiral Grefve Cronstedt till mig, Knorring, på grund af hvilket jag ansåg mig böra sammankalla graden. Det upplästes på min begaran af von Steijern, och lyder sålunda: Premier-Löjtsant von Schantz har i ett samtal med mig begärt min bemedling att erhålla ett sammanträde med sina kamrater af graden, Oaktadt jag hört, det detta hittills blifvit honom förnekadt; och jag ej kan annat än gilla de grunder, hvarpå detta afslag blifvit stödt, har jag dock trott mig böra tillstyrka detsamma , då von Schantz vid ofvannämnde tillfelle till mig förklarat, att han endast önskade att:få en ytterligare opinions yttring af graden, hvarefter han sedan ville rätta sitt handlingssätt. Jag erbjöd mig väl att söka i detta afseende genom ett sammanträde af korpsen, skaffa honom en högre talande opinions yttring, men fr von Schantz undanbad sig detta och begärde blott min bemedling till ett möte med Premier-Löjtnanterne. Då härigenom synes kunna erhållas ett slut på denna obehagliga affär, anser jag mig böra föreslå Hr Baron att villfara Hr von Schantz? önskan, i att för detta ändamål ernå!la det! äskade sammanträdet. Detta kan ingalunda stå i strid med det afslag Herrarne i detta afseende förut uppgifvit, då skälet! för denna hans förnyade anhållan blir kändt, till hvilket ändamål jag autoriserar Friherrre Knorring att vid sammanträdet uppläsa detta för kamraterna. Att Hr von Schantz så väl påminner sig och med sådan begärlighet synes omfatta att få ge tillkänna, det något annat än dess egen och dess försvarares skrifter vid tillfället upplästes, står i fullkomlig öfverensstämmelse med den oförmåga att uppfatta ofvannämde skrifvelses innehåll, hvilken Hr von Schantz antyder. Må