Aftonbladet – 30 juni 1836, sida 3

Oliven i ditt minne? I lätta Justars yr och svall, En krona ej dig egnas skall. Den vackra taflan i din själ, Hvi är den ofvergjuten Af denna skuggs, från dig stjäl Den stjernande minuten? Hvad är ett spritt, ett feberlif, Mot lyckligt lugoa tidsfördrif! Och snillets lekar, njuta i Akasierika lunden, Och detta virr, att, allud fri, Bevicga glädjestunden, Ej qvinnvan ge den ömma tår I mannens ljusa öga står! De stjerrebiickar i dut bröst, Hvad gifva de mot handen, Som lägger kärl-k, ljus och tröst I tempelf-sta banden? I dessa gudablommor, kann, Stå vårens guld och saällheten? I Det var i fordna dagar en man, som skref om I svajsdes och nijades; det var ingen serdeles stor port, men hkvöl gauska anmärkningsvärd. I Författaren ull Egeria är mycket större än ban! I För öfrigt innefattar Egesia tvenne häften i ett häfte, tllsammens af omkring fyra ark, hvilket vittnar om en man med originella ideer. — Herr A. F. Cronhamn, som för ett år sedan gjorde sig bekant genom en samling poemer, af hvilka flera förkunnade en gryende talang, har utgilvit em sång, kallad Den gamla och den nya tiden. Poemet är en dialog mellan tvenne skalder, representerande, den ena forntiden med dess döda minnen och 1 många fall vausklga ära, den andra nutiden med dess lefvande förhoppningar och ädlare sträfvanden. Det heter sålunda uti en korrt ingress : Uppå en höjd i qvällens tumma stod glänsande ett skaldepar. Dem skiljde år, dem skiljde dimma, men hvarje blick ett stjernfall var. Apollo tände sångar-yran i bådas bröst på samma gång, och vexelvis de slogo lyran vid skogarnas och hafvets sång. Språket i detta skaldestycke är på många ställen rått och hårdt, men det ligger likväl en id, och en ganska vacker id, inunder den skrofliga ytan. Om också ett poem, sådant som detta, strängt taget, icke kan kallas ett fulländadt konstverk, är och förblitver det likväl alltid någonting bättre, så som det är, än detta så ofta förekommande polerade och ceremönimasterliga ingenting, hvilket utgör småfröknars beundran och guvernanters vällust. Må Hr C. gifva sin sångmö något mera bildning, icke i någon gudsnådelig, qvalmig och högvälboren pension, men i de stora skaldernas och det friska lifvets fria uppfostringsanstalt, och det skall blifva något af bans anlag. Han är icke något pjåk, det är redan mycket. Vi skulle gerna ur poemet anföra några strofer, om det icke vore så korrt, att hvar och en, som intresserar sig för saken, bör kunna lägga sig till detsamma, och göra sig bekant dermed i dess helhet. t — P. van Suchtelens Historia öfver krige mellan Sverge och Ryssland åren 1808, 1809, öfversatt och tmed högst förtjenstlulla och upplysande tillägg riktad af Baron Rabbe Wrede, af hvilket arbete en hel upplaga utgått, utan att något exemplar varit i bokbandeln annonseradt, har i dessa dagar i en öfversedd upplaga åter lemnat pressen, och finnes numera att tillgå äfven i boklådorna. HETETEE,TTj nm 5 5 JA PST RR sn NN KE