Aftonbladet – 29 juni 1836, sida 2

ter emot ett vida mindre porto än det allmänna, och tillfälle att kunna förunna dem en ytterligare nedsättning under den i det bifogade lagförslaget såsom allmän föreskrift uppgifba. ! Hars Majestät — heter det vidare —som kar upplefvat och med uppmärksamhet följt den periodiska pressens utveckling, har derunder erfarit så väl dess gagneliga som dess skadliga, till en del förderfliga, resultater. Att befordra de förra, och förebygga de sednare, är lagstiftarens problem. Ingen Xan neka, att tidningspressen ju ar det verksammaste medlet att utbreda gagnehga, likasom vilsefarande åsigter bland allmänheten; att pressen ofta är ett verktyg for oädla passionerz, till förderfliga följder för det allmänna och enskilda lugnet, utan att den, som brukar detta verktyg, ksn anses straffbar efter bestämmelserna i Norges grundlag, eller allmänna lag, i fall han förstår att vinna sitt mål (hvilket icke är svårt), utan att kunna öfveriygas om, att hafva handlat med foresats och uppenbart mot dess bestämmelsers ordalydelse. — Endast i denna, sällan timmande händelse, kunna domstolarna träffa den skyldige, hejda hans förderfliga verksamhet, medan dessas kraft är suspenderad och overksam i de flesta fall, då den illasinnade har förstått att undvika uttryck, som efter agens ordalydelse äro straffbara. Ifrån denna, på erfarenheten grundade synpunkt, kan Konungen icke erkänna, att domstolarna gifva en tillräcklig garanti emot avispressens missbruk, mot dess förderfliga följder; och Hans Maj:t kan i detta hänseende icke föreslå någon anvan, mera betryggande garanti, än den rättighet, som genom detta förslag inrymmes åt den exekutiva makten, med det förtroende till densamma, att den, så vidt möjligt, endast skall användas till att sätta en gräns för pressens förderfliga in flytelse. När staten tillåter tidningars och tidskrifters försändande med posterna, emot en moderat betalning, har den icke allenast gjort försändningen möjlig, utan afven underlättat den, och visat deita slags verksamhet en ynnest framför ell annan. En ytterligare portomoderation är en ännu större ynnest, hvartill endast den åsigten, alt tidningens utbredande anses serdeles gagnelig, bör kunna föranleda, och en sådan ynnest kan endast meddelas af den exekutiva makten, som är permanent. Den makt, som det sålunda kan anses ändamålsenligt att öfverlåta åt Konungen, att återkalla den ytterligare portomoderation, som blifvit en tidning meddelad, är ieke större, än makten att bevilja samma nedsättning. Den beviljades i förtröstan derpå, att tidnmgens utbredande skulle blifva gagneligt; men den bör kunna upphäfvas, om man finner sig bedragen i denna tanka. : Det omförmäles vidare, att Regeringen redan förut varit i besittning af en snarlik makt med den nu föreslagna, genom Konungens rättighet att förunna eller neka portomoderation, och slutligen säges det, att äfven med hänsigt till vidmakthillande af god ordning ech polis, den exekutiva makten bör ega detta band på den periodiska pressen. Sjelfva förslaget innefattar en tariff, som upptager för de första 5 Specier af prenumerationspriset ett porto af en tredjedel af priset; af de dernäst följande 5 specier, en sjettedel; af decnäst fö!jande 5 sp., en tolftedel; dernäst en tjugofjerdedel o. s. v. : Vi få framdeles tillfälle, och skole ej underlåta, att referera det vigtigaste af Storthingets debatter öfver detta ämne, och hafva således icke af nöden, att nu upptaga utrymmet med vidare reflexioner öfver den Kongl. propositionen. Endast det anse vi nu vara att märka, att Regeringen sjelf tydligen och uppriktigt tillkännagifver, det afsigten med förslaget är att kunna gynna de i dess ögon goda och mycket goda tidningarne framför de öfriga. Att detta ändå icke alltid hjelper till stark afsättning, har man ty värr sett med tidningar här 1 landet, som bjudits ut i laadsorten för en Riksdsler Banko årgången, postarfvodet inberäknadt, och likväl icke hunnit till mera än sexti eller sjutti prenumeranter. H I mrnJJu— aazzmpmammpn no LLJLJJuJ—JJJ—JJJJVUJJJ rn