Aftonbladet – 28 juni 1836, sida 3

ooo OM hd he 2! En morgon hos Talleyrand. Så som denne, nutidens: namnkunnigaste diplomat sofver i sin säng, torde knappt någon annan, än han, kunna sofva: han ligger vida lägre med hufvudet, än med fötterna. Naturen har begäfvat honom med en stark hårväxt, som ännu bibehållit sig på hans höga ålderdom. Likväl åtnöjer han sig icke med denna betäckning: han kan ej somna, förrän han fått på sig sina sju nattmössor; derjemte är ban insvept i en vid nattrock. Vanligen stiger han upp klockan 10. Vid vackert väder — nemligen på den politiska himmelen — är stor trängsel vid hans lever. Står barometern på ostadigt, år der mindre trångt. Visar den på storm, är uppvaktningen ännu glesare, likväl alltid nog betydlig, att lever är och förblilver rätta benämningen; ty hvar och en vet, att denne gamle statsman kan trotsa hvilken storm som helst. Sedan 1830 har dock etiketten blifvit mera enkel: Talleyrands nuvarande leveer kunna icke jemföras med havs fordna. Men hvad toiletten angår, är den alldeles som förut. Han lemnar sängen, utan att taga af sig mnattmössorna, sätter foten i ena toffeln, hofven a den andra, och begynner så att halta omkring i rummet och språka med de närvarande. Två kammartjenare springa bakefter honom med ett ofantligt silfverhandfat. Omsider sätter ban sig och toiletten börjas. Första nattmössan aftages, så den andra, tredje o. s. v.; till och med den sjette. — Sjelf fattar han tag i den sjunde, drar henne ända ned öfver hakan, gnuggar hufvudet och ruskor på sig; sedan lemnar han henne åt en kammartjenare. Nu sitter han der barhufvad, det vill säga, i hela sin lurfvighet. Liksom på ett barn, som skall äta gröt, binder man en lång servet af vaxtaft under hans haka, och ställer det stora fatet framför honom. Derpå tar han vatten i mun, och sprutar ut det igen genom näsborrarna, som en hvalfisk. Detta varar ungefär en fjerdedels timme, till åskådarnes stora förundran, som ej kunna begripa, huru han kan hålla ut med en slik manöver, utan att qväfvas. Då denna näsvattning är slutad, börjas kamningen. Men de kammande hafva att kämpa med stora svårigheter. Hvarje ögonblick gör Talleyrand sig lös, for att linka fram och säga några ord, än till en kommande, än till en gående. Under allt detta är han i sin skottska neglige: Nu börjas den öfriga toiletten. Han påklädes, hvarefter han genomblöter rock och linne med 10 slags luktvatten, spridande omkring sig en atmosfer af muskus och ambra. Andtligen är han färdig och kröner det stora verket dermed, att han sätter på sig hatten. Och den behåller han på;galyoaktadt sitt tjocka hår, fryser ban beständigt och är rädd om hufvudet. Det är högstlustbart, altse honom midtibland sitt främmande, sitta, med hatten på, i soffan oca . I konversera, alltid med liflighet och behag. Tas MMMM