SV K LH—HHH H)ÅÖ ÄR —— Ae nit torde blifva svårt att inse, enär min enskildta e gendom är ganska obetydlig, och herrar gode mä dessutom af ägande rätten ingalunda låtit genera sig utan helt godtyckligt annammat allt: hvad de kommit öft ver, utan att fästa afseende vid, om det tillhörde kon. kursmassan eller icke, och utan att ens iakttaga den försigtighet med andras tillhörighet, som konkurslagen ut 2 Kap. 14 6 bestämdt anbefaller.. Dessutom har någo bolagsförhållande emellan mig och min moder aldrig föreskrifven ordning varit legitimeradt och jag, som icke ens ägt burskap, har icke en gång dertill vari berättigad. Vårt medgifvande i detta fall kunde följaktligen icke af någon domstol för gällande antagas, hvaraf alltså är påtagligt, att någon nytta derigenom icke eller kunnat massan beredas — en omständighet som än ytterligare upplyses af följande sanfärdiga till dragelse. Gode männen försökte nemligen, kort efter sedan jag var hitförd och i häkte insatt, att draga fördel af den snart sagdt förtviflade sinnesstämning, som så naturligt intagit mig vid föreställningen det jag, genom en afskyvärd förföljelse, från egenskapen af en aktad och sjelfständig person, plötsligt nedstörtats i djupaste grad af vanära och slafveri, och hvem skulle väl finna denna sinnesstämning oväntad vid eftersinnande deraf, alt jag, inkastad i ett rysligt fängelse, och bevakad med en stränghet, som sällan begagnas äfven mot den störste missdådare, förnekades i mitt rum all tillgång på knif och gaffel eller annat eggjern, öfverlemnades åt den fullkomligaste okunnighet om allt hvad som utom mig passerade, förhindrades från samtal med hyar och en, som icke var i planen emot mig initierad, och således framför allt från all kommunikation med min moder, hvars tröstlösa belägenhet öfver min, och hennes egen dermed förknippade olycka målades af min fantasi med de mörkaste färgor. I denna min sinnesstämning, då allt physiskt lidande för mig hade förlorat sin smärta, då jag, i medvetande af min oskuld med glädje skulle hafva bestigit både schavott och siupstock, endast jag decigenom kunnat rädda min moder eller åtminstone lindra hennes olycka, I denna min sinnesstämning och med en satanisk tillfredsstälse deröfver var det som massans gode män herrar Hzeger och Westerberg, biträdde af deras verktyg, herr vice häradshöfdingen Göök, inträdde i mitt mörka fängelse och med afpassade förespeglingar om Tysligheten af det öde, som redan skulle vara beredt för mig och min moder, sökte ännu mer uppskrämma mina sinnen för att draga fördel af öfverraskningen — det var då bemälte herrar, sedan de hört mitt beslut att, för min moders räddning, helt och hållet uppoffra mig sjelf, framkommo med den propositionen att, om jag ville uti enskrift till Rådhusrätten förklara mig ensam ansvarig för handelsfirmans affärer, och begära session, skulle icke allenast min moder blifva oantastad utan ock, i sinom tid, äfven mig tillfälle beredas att afvika från fäderneslandet och sålunda undgå all vidare ansvarighet; och man bör väl icke undra derpå om jag, efter så svåra kroppsoch själslidanden, utan tvekan lofvade att underskrifva hvilken handling sont helst, gode männen för mig framlade, endast jag erhöll en tillförlitlig garanti derom att gode männens löfte, så vidt det rörde min moder, skulle verkligen gå i fullbordan — gode månnen, som härefter aflägsnade sig, förklarade med synnerlig förnöjelse det de, om några dagar, skulle återkomma med den skrift jag borde undertekna. Det är en ,outransaklig skickelse af det allrådande väsende, hvars allseende öga icke en gång den grymmaste despotism förmår utestänga, att, då faran är som störst, kommer äfven hjelpen, trösten och hugsvalelsen; och så inträffade lyckligtvis äfven nu, Om gode männen vid samma tillfälle deras proposition framställdes, äfven haft i beredskap den proponerade ansökningen, så är det utan all tvifvel, att jag förtroende till deras blotta löfte underteknat densamma och sålunda godvilligt lemnat icke allenast mig sjelt utan äfven min moder till offer för afunden, illviljan och hämndlystnaden, men det raådrum jag genom deras oförmögenhet att i ögonblicket begagna fördelarne af sin seger erhöll, gaf mig tid att närmare eftersinna följderne, och jag fann da omöjligheten för desse personer, att hålla hvad de lofvat, enär de icke ägde näågon auktorisation att frånträda de öfrige kreditorernes anspråk på min moder. Jag insåg alltså, att propositionen endast innefattade ett nedrigtbedrägeri, tillstäldt ör att ådraga både mig och min moder de mest olyckliga påföljder. Ädelmodet och rättskänslan utom fängelset var härvid icke eller overksam, och så otroligt det än synes, sa medförde kkväl herrar gode män sjelfva till mig i ängelset en varning mot deras afskyvärda försåt, — ch detta var orsaken hvarföre deras med list och våld beredda anslag så plötsligt misslyckades. att jag be7. . hö . NÄ